Gott slut, gott nytt

Har funderat en tid på att det är dags att uppdatera avsnittet "Vad då resa?". Det har ju hänt en del sedan jag skrev den delen av resan och under året har det hänt rätt mycket. För er som stört er på stavningen "Vaddå" så rättade jag det nu. :-)

Men istället så kan jag lite kort bara konstatera att det blev en ändring i planerna för året. Jag hade ursprungligen satt Lidingöloppet som mitt huvudsakliga mål - nu blev ju det istället Stockholm Marathon.

I början av året i träningen inför SM så åkte jag på en förkylning, träningsuppehåll och sedan alldeles för hastig ökning av träningsvolym med påföljande hälseneproblem. Jag kunde inte springa Premiärmilen som jag anmält mig till och jag trodde inte att jag skulle kunna springa SM alls.

På något sätt lyckades hälsenan återhämta sig och jag kunde till slut få upp en del volym på träningen och genomföra Stockholm Marathon. Så där lite drygt ett år efter att jag börjat springa på allvar så genomförde jag alltså den där kalla, blöta och blåsiga löpningen och det blev ändå en fantastisk upplevelse. Att jag klarade av att springa på under 4 timmar kändes nästa overkligt.

Lite marathonblues följde och det var svårt att hitta rutin i löpningen igen. Att ladda om inför Lidingöloppet var svårt. Inför sommaren hade jag sagt upp mig på jobbet och nya utmaningar väntade efter sommaren. Under sommaren fortsatte löpningen på grundnivå och utan den där riktiga gnistan. När så började nya jobbet så fullkomligen drunkade jag i arbete. 

Lidingöloppet blev inte riktigt den positiva upplevelse jag hade hoppats på. Det gick riktigt bra de första 25 km. De sista 5 blev en riktig plåga där jag varken kunde springa uppför eller nedför - fick hoppa på ett ben med trilskande knä. Hade tränat alldeles för lite.

Men med lite perspektiv så kan jag ändå konstatera att mitt ny-vunna löparintresse fortsätter och även om jag stundom får leta lite inspiration och kämpa med prioriteringarna för träning så är det oftast lika roligt att springa, att veta att jag kan springa - det är jag oerhört tacksam och glad för.

Ser fram emot ett nytt år, nya utmaningar och nya löparupplevelser. 

Gott Nytt År!

Nyårsdessert

Som jag skrev i föregående inlägg så har fifflat lite med att få till dessert till nyårsafton. Vi är inbjudna till en av hustruns arbetskamrater och dit kommer också två andra par som vi inte känner. Roligt att träffa lite nya människor!

Nyårsmenyn följer modellen med knytis och vi har förärats med att ordna dessert. Jag har ingen aning om vad som kommer att serveras i övrigt och man vill ju göra något roligt så där på nyårsafton. När det kommer till matlagning så är desserter inte mitt starka kort - har lite dålig fantasi inom det området och jag äter hellre en förrätt än en efterätt. :-)

Planen blev att söka efterrättsdricka och hitta en matchande dessert. Det gick lite sisådär kan jag säga. Däremot kom jag att tänka på ett riktigt gott dessertvin som jag drack för några år sedan vid en middag. Det var ett ganska friskt och lätt mousserande vitt dessertvin.

Det närmaste jag kunde hitta det vinet som jag minns var Nivole. Till det har jag nu bestämt mig för att göra en ganska enkel efterrätt - äppelpaj på burk. Nu kanske inte äppelpaj är det som är mest spännande och exotiskt på nyårsafton, kanske heller inte bäst passande till detta dessertvin om man läser vad det passar till, men jag tror faktiskt att det kan bli riktigt bra.

Äppelpaj på burk då? Jo, jag har blev lite inspirerad när jag var på kurs i Sigtuna då de serverade någon form av äppelpaj/äppelkompott i små glasburkar.

Lånade denna bild från IKEA, finns här.

Letade lite recept på nätet och slog ihop två stycken till ett nytt.

Färdiga pajdegsmulor

Först har jag gjort lite pajdegsmulor på klassiskt manér:

50 g smör, rumsvarmt
1/2 dl strösocker
1–1 1/2 dl vetemjöl

Bara att sprida ut på plåt och grädda i ugnen på 200 grader.

Stekta äppelbitar

Till det behöver man ju också lite äpplen. Dessa ska stekas i panna. Jag blandade lite vanligt socker och muscavado socker för att få lite mer sting.

ca 3 äpplen, tärnade
20-30 g smör
2-3 msk socker, muscavado socker
1 msk mald kanel

I det ursprungliga receptet så var det vaniljsås till. Provade att göra den igår, men blev inte alls nöjd med kombinationen av smakerna. Istället hade jag förberett ett annat alternativ och det föll mycket bättre ut.

Mascarponekräm - det är grejer det ... riktigt mäktigt blir det, men fantastiskt krämigt och gott.

250 gram  mascarponeost
1 dl  crème fraîche
1-2 krm  kardemummakärnor
0,5 dl  florsocker

Mortla kardemummakärnorna och rör ihop allt.

Igår provade jag gröna äpplen och idag gjorde jag om allt med röda äpplen och de kommer ut som vinnare. Så nu vet jag exakt vad jag behöver göra imorgon förmiddag.

Förpackat och redo för servering - praktiskt om man ska ta med sig!

Hoppas det ska passa de övriga gästerna  - det fick godkänt av testpanelen här hemma i alla fall. :-)

Bra känsla igen

Efter senaste tidens känsla av "motgång", det vill säga att jag helt enkelt inte hittar den där lusten att springa, så hade jag idag en bra känsla när jag sprang milen.

Det blev en helt oplanerad milrunda där jag inledde lugnt de första 3 km ihop med hustrun. Därefter satte vi på lite musik istället och jag ökade tempot. Detta blev ett riktigt skönt pass med lite inslag av fartlek, men främst bara njuta av att springa. Fokuserade lite på andning och teknik också. Hälsenan är mycket bättre - lite känningar den första kilometern, men inget nämnvärt under resten av löpningen eller efteråt.

Tror jag behöver ha lite mer av sådana pass för att bygga upp den där känslan igen av att vilja komma ut och springa. Såg att detta blev det tredje passet denna vecka och kanske är det så enkelt att lite regelbundenhet och volym på träningen skapar den där rätta känslan som jag nu saknar?

Det blev inget inlägg under gårdagen, mest för att jag inte kände för att skriva. Den där krogrundan i fredags blev lång, hann avverka 3 krogar under kvällen med start vid 16-tiden - kom hem kl 3. :-)

Ändå blev det rätt sansat. Jag var uppe och igång redan före 10 på lördagen. Handlade mat och provade på att laga till nyårsdesserten (mer om det senare). Därefter lunch och ner på stan igen för att gå på bio hela familjen - vi har verkligen sett framemot att se Hobbit! De 3 timmarna i biosalongen kändes knappt som 2 timmar. Gillar filmen, den var riktigt bra faktiskt. Nu får man vänta på uppföljare. :-)

Vad kallar man...?

Efter mycket om och men lyckades jag sparka ut mig själv genom ytterdörren med träningskläder på!

Det satt långt inne kan jag lova. En lång inre dialog där jag lååångsamt övertalade mig själv och samtidigt bytte om under 30-40 minuter. Så konstigt det där att jag så gärna vill ut och springa och ändå så ogärna vill byta om ställa mig ute i kylan! När jag väl står där utanför huset och väntar på att träningsklockan ska låsa in GPS-satelliterna så känns det ju ändå riktigt skönt och helt rätt - kroppen vill springa.

Med tanke på mina småkänningar i vänster hälsena igen så försöker jag ändå hålla mig till lite kortare och lugnar löpning. Tror det är vettigt att komma igång lugnt och successivt öka volymen.

Kanske sprang jag snabbare än jag borde ha gjort ikväll, men det gick inte extremt fort. Snittade strax under 5 min/km över de 7,5 km jag sprang. Sprang i tänkt maratontempo alltså.

Nu till dilemmat. Vad kallar man då ett sådant här pass? Satt i Garmin Connect och skulle sätt namn på passet - alldeles tomt i huvudet. Slutade med att jag skrev "Må-bra-pass". För det är precis vad det var.

Annars brukar jag klämma dit "långpass", "distanspass", "milrunda", "tempo" eller något sådant, men inget passade ju inte på 7,5 km i tänkt maratontempo!

Finns det någon samlad löpar-lingo-ordbok där man kan slå upp definitioner på olika träningpass? Om det saknas en definition för detta så blir mitt bidrag i så fall "Må-bra-pass" med definitionen "ett pass i tänkt maratontempo över 75% av din normalsträcka". :-)

Annars har jag jobbat idag och det var lugnt på kontoret. Bara några få tappra själar på plats - det är ett rent under vad man kan få uträttat en dag när man får jobba ostört!

Imorgon kommer jag att nyttja lite av mitt fiktiva flexkonto och sluta lite tidigare. Ska gå på stan en stund tillsammans med hustrun och byta lite julklappar. När hon sedan åker hem så går jag vidare på en krogvända med en barndomsvän. Vi hörs kanske på lördag eftermiddag igen.... :-)

Pulsa i snön

Det blev en kort vända med hustrun idag. Med all snö som kommit så försökte vi vänta in snöplogen, men man vill ju också springa i det lilla ljus som bjuds om dagarna också.

Någon plogad cykelbana stod inte att finna. Decimeterdjup nysnö eller halvpackat snömodd var vad som bjöds. Det gick i lugnt tempo och blev en ganska skön lunk genom det snöiga landskapet.

Jag tycker det blir ett så skönt "dovt ljud" ute när det just snöat - allt är så lugnt på något sätt. Ändå var det mycket folk i rörelse. Många som ville trampa igång stinna magar misstänker jag.

Hälsenan känns redan mycket bättre och även om jag har känningar när jag springer så är det inte något som stiger över en 2:a på en skala till 10.

Julafton blev lugn och skön, så roligt att träffa hela familjen på julafton. Någon brist på mat var det inte och även om man försöker hålla igen lite så blir det ju alldeles för mycket att äta under hela dagen. :-)

Idag har det varit en lugn juldag här hemma. Grabbarna har fått sin efterlängtade speldag så de har suttit framför dator och tv-spel i princip hela dagen. Vi kastade ut dem i snöhögen utanför en kort stund efter lunch så att de skulle få lite friskluft i alla fall.

God fortsättning!

O/0 -rutin och -form

Hmm, hur tänkte jag nu när jag skrev denna rubrik? Den föll sig så bra när jag tänkte kring hur jag skulle sammanfatta läget...gör väl ett försök. :-)

Ingen ordning nu - o-rutin och o-form. Jag får inte riktigt till den där strukturerade träningen, även om jag inte kan säga att jag anstränger mig extremt mycket heller. Det blir noll-rutin och noll-form helt enkelt.

Själva facit på det är ju långpasset i söndags som inte var en glimmrande upplevelse, men skönt på sitt sätt och det var inte problematiskt. Däremot har vänster hälsena börjat gnälla sedan dess.Inser att jag helt enkelt kanske sprang både fortare och längre än jag egentligen hade form för. Att då springa så långt kanske helt enkelt beror på bristande rutin.

Vid den här tiden förra året låg jag på drygt den dubbla volymen löpning - både i tid och distans. Minns att jag tänkte att jag vid den tidpunkten tyckte att jag hade en formtopp vid alldeles fel tillfälle.Nu intalar jag mig själv att det är bra att ligga lite på sparlåga vid denna tidpunkt, men hög tid att börja hitta rutinen och formen snart igen.

Nu får jag helt enkelt ägna mig åt att stärka upp hälsenan igen och successivt trappa upp volymen. Det som stör extra mycket är att crosstrainern har lagt ner verksamheten - träningsdatorn på den är död. Den är ett superbra komplement till löpningen och ett bra alternativ för trilskande hälsenor. Kanske är detta ett tecken på att jag ska skaffa träningskort och ta mig till en träningslokal?

Igår sprang jag en kortare runda innan jobbet. Det får nog bli sådana lättare 4-5 km rundor nu framöver.

Annars är det lite julbestyr som står på agenda. Lugnt och skönt då alla julklappar är klara och vi åker bort till min ena syster på julafton. Vi tar med oss lite av julmaten såsom köttbullar, rödbetssallad lite folköl och dessutom ska jag göra min laxpaté. Laxpaté är någon som jag testade för några år sedan och som jag fortsatt göra sedan dess. Brukar servera den med romsås, men i år ska jag prova att ha saffransaioli som alternativ också.

Nu är det dags att sno ihop smeten för köttbullarna!

Inte en nionde dag

Det har gått åtta dagar utan löpning, men det blev inte en nionde.

Förhandlingen igår gick ganska lätt. Jag fick vara hemma och springa ... om jag tog hand om tvätten, körde allt skräp i garaget till återvinningen och ställde upp julgranen innomhus!

Men vad sjutton - vad är det inte värt att få springa ett långpass efter åtta dagars löpartorka?! Jag hade lätt gått med på ett par krav till. :-)

Planen för dagen var långpass, typ 2 mil i planerat maratontempo. Resultatet blev 21,5 km i 4.56 tempo - helt i linje med planen och jag är mycket nöjd med det.

Fast samtidigt vet jag inte riktigt hur jag ska summera passet. Kanske räcker det med "skönt att få komma ut"? Det var nämligen inte vackert, bjöd inte på löpningsmässigt skönt flyt, det var inte lätt eller harmoniskt, helt enkelt inte njutbart. Egentligen bara nödvändigt och rent mekaniskt. Fantastiskt skönt när det tog slut - tror flera av er känner igen känslan.

Sprang med mina YakTrax-broddar idag och det var nog bra. Jag har relativt lite mönster i sulan på mina skor och misstänkte att det med packad blötsnö ute skulle vara relativt halkig. Är riktigt nöjd med dessa broddar då de liksom täcker hela fotsulan och även om de bygger upp en del så tycker jag inte att det påverkar löpningen alltför mycket i jämförelse med greppet man får - annat än när man kommer till ren asfalt där de både låter mycket och påverkar känslan och löpningen.

Här fungerar broddarna hyfsat, även om jag helst håller mig på snösträngen till vänster

Här fungerar broddarna rent gudomligt bra - mestadels nedtrampad och packad snö. 

Staffan skrev ett bra inlägg på sin blogg om detta med missförståndet kring halka i vintertid. Jag äger inga Icebugs eller dubbade skor alls. Springer i samma typ av skor året runt, jag skulle nog må bra av ett par alternativa skor, men känner inte att jag specifikt behöver ett par vinterskor. I stället håller jag med om att det är mönstringen i skorna som är det viktigaste och där hjälper mina broddar upp på ett tillräckligt bra sätt för mig idag med det tempo jag håller. Ren is är det ändå ganska sällan tycker jag och då funkar oftast broddarna bra för mig också - jag kan leva med sänkt tempo vid dessa tillfällen.

Lördagsbestyr

Snacka om att jag slocknade tidigt igår, typ halv tio. Inte så konstigt att jag vaknade halv åtta imorse - rejält utvilad. :-)

Planen för dagen var egentligen att hinna med att springa ett långpass - men se det blir inget med det idag.

Istället blev det lugn och skön morgon. Sedan lämnade jag och hustrun av barnen hos svärmor för lite besök i pulkabacken och pepparkaksbak.

Barnfria. 

Vad gör man då? 

Jo, ner på stan för att fixa de sista julklapparna. Det mesta är redan klart - riktigt skönt att gå runt på stan och strosa tillsammans, äta lunch. Ingen stress, det var förvånansvärt lite folk på stan. Nu är vi klara med julklapparna i alla fall. Hmm, jo jag har väl kvar att handla något åt min livskamrat då iofs.

Idag har vi inhandlat julgran också, valde att göra det utan barnens samtycke i år. Det blir lite av en överraskning istället - för de har redan tjatat i en vecka nu om att vi borde skaffa julgran så vi inte blir utan. Det har liksom aldrig hänt att vi blivit utan julgran så jag vet inte riktigt varför de är så oroliga för det.

Lite belysning har jag också lyckats få upp utomhus. Det brukar jag sätta upp senast i november annars, men har liksom prioriterat bort det under hösten.

Det ser ut att kunna bli en hel vecka utan träning nu för imorgon är det poolspel för yngsta grabben hela dagen. :-(

Ska se om jag kan stanna hemma imorgon - fortsätta vara lite frånvarande far och ge mig själv den tid jag behöver för min träning. Får bli lite förhandling om detta under kvällen med hustru och son. I så fall blir det långpass imorgon, något jag känner att kroppen verkligen behöver.

Certifierad

Så, nu är kursen avklarad och jag fixade min certifiering som verksamhetsarkitekt. Det är lite störande att jag bommade maxpoäng på provet med en halv poäng. Men vad gör det, jag var ju bara inställd på att försöka klara mig?! :-)

Igår blev det att åka direkt från Sigtuna till Västerås för att gå på julbord med arbetskamraterna. Några eftersläckare på krogen och sedan upp i morse för att se på luciatåg. Yngsta grabben går i trean och på hans skola är det alltid treorna som håller i luciafirandet. Riktigt fint och stämningsfullt, dem var riktigt duktiga. 

Skönt att äntligen lägga denna kurs åt sidan och få tillbaka lite av sin fritid. Någon fritid blev det inte tal om i Sigtuna denna gång heller, så även om jag hade packat träningskläder så blev det helt enkelt inte tid till någon träning.

Början på slutet

Nu är det dags för sista kurstillfället och kanske kan jag äntligen få lägga detta bakom mig. De (förhoppningsvis) två sista dagarna går av stapeln nu tis-ons. Redan imorgon kväll lär jag få veta om jag klarat av min certifiering.

Jag vill gärna intala mig att det är lugnt och att alla som varit med på kurstillfällena klarar sig, men man vet ju aldrig. Det har varit en hel del litteratur att läsa på fritiden och jag har inte riktigt hunnit med det. Egna hemuppgiften och grupparbetena är i alla fall godkända.

Spenderade i princip hela helgen med näsan i böckerna och även idag har jag satt av nästan hela dagen för studier. Var in på kontoret vid lunch två timmar för lite möten bara.

Denna vecka blir det kanske lite mindre träning igen. Förra veckan bjöd ändå på totalt fyra träningstillfällen. Det enda jag saknar är ett långpass som borde ha sprungits  under helgen. Som jag förstått var det ju startvecka för träningsprogrammen inför Stockholm Marathon. :-)

Mitt enkla träningsmål inför Stockholm Marathon är 3.30. Tror att jag ska kunna prestera ett marathon i strax under 5-tempo. Årets premiär gick på 3.53.18 och då startade jag ju i startleden längst bak med begränsade möjligheter till att hålla något högre tempo initialt. Dessutom kämpade jag ju med mina hälseneproblem under hela våren och kunde inte träna som planerat.

Med hälsan i behåll och bra förutsättningar för träning så tror jag inte att 3.30 ska vara ett helt omöjligt mål, det är något jag i alla fall ska ha som mål under träning. :-)

Men nu ska jag först sopa undan denna kurs som tagit mycket tid och energi under hösten. Min kollega, som blev iväg kallad på internuppdrag i Zürich strax efter att jag börjat min nya tjänst, har nu kommit tillbaka och det känns verkligen som om arbetstillvaron börjar normaliseras. Förra veckans två lunchlöpningar tyder kanske på det också.

HCHF

Jag skrev ju inlägg tidigare om kost och jag lovade i en kommentar att komma tillbaka till diskussionen om att att äta en kost där man ökar andelen fett procentuellt och minskar på kolhydraterna.

Men det blir faktiskt inte nu. Nej, jag tänkte istället skriva om att jag kan äta rejält med kolhydrater också, samt mycket fett - High Carb High Fat.  :-)

Ikväll när jag kom hem så hittade jag nämligen en laddning med blodpalt i kylen. Min far är hemma om dagarna och renoverar lite, jag hinner inte riktigt med. Han är född i Norrland, i Malå trakten. Det ligger i inlandet ungefär i höjd med Skellefteå. Men han är inte bara norrlänning utan har också en del sameblod i ådrorna och det har jag också någonstans kan kanske tänka sig.

Alldeles oavsett så har jag en förkärlek till blodpalt. Det är en av två saker matmässigt som jag minns från min farmor. Den andra maträtten är våfflor med hjortronsylt och grädde.

Blodpalten ska förstås ätas tillsammans med knaperstekt fläsk samt rikligt med smör och lingonsylt ... om jag får bestämma, och det gjorde jag ikväll. Både palten och våfflorna blir ju väldigt mycket kolhydrater och fett så någon hysterisk lchf fanatiker är jag då inte.

Valde att ställa mig en stund på crosstrainern innan jag inledde vägen mot paltkoma. Det blev lite mjölksyraträning och jag lyckade pressa upp pulsen över 180 där på crosstrainer. Tycker annars att jag brukar ligga med ganska låg puls vid träning på crosstrainern.

Känner hur jag är på väg in i den där koman nu... bäst att springa genom duschen innan jag kraschar alldeles här i soffan. :-)

Fostrande

Idag har jag haft en fantastisk arbetsdag. Det är nog den första sedan efter sommaren då jag började nya jobbet som jag inte haft möten mest hela dagen.

Kastade in ett kort planeringsmöte på morgonen bara, men sedan har jag haft hela dagen till eget arbete!  :-)

Eftersom det såg så bra ut i min kalender så passade jag på att packa träningsväskan redan igår. Det var med viss tveksamhet jag tog med den till jobbet i morse. Men har man liksom bestämt sig i förväg ... det bar iväg på en lunchlöpning i snöovädret!

Motvind och renblåst
(ser bättre ut än det kändes)

Det var ingen trängsel på strandpromenaden längs Mälaren idag. Kändes som om det gick oändligt långsamt när jag sprang idag och bitvis fick jag forcera snöhögar och slira på isfläckar. Ändå visade det sig att jag lyckades hålla 5-tempo under mina 6 km. :-)

Hej bloggen!

Det har gått en tid sedan sist och vi har inte hörts av så mycket. Den där senaste laddningen måste ha varit rejäl för det verkar som om jag inte behövt blogga eller springa alls sedan dess. :-)

Veckan som gick for som vanligt fram i rask takt. Det var en kursvecka så de tre arbetsdagarna mån-ons bara försvann och sedan två dagar i Sigtuna. Träningskläderna var med, men det fanns ingen tid. Grupparbete efter kursen och då blev det bara 30 minuter egen tid innan middagen. Lite tajt för att hinna byta om, träna, eftersvettas, duscha och klä sig.  :(

Men lördagen bjöd i alla fall på en ganska fin dag och en milrunda utan större ambitioner. Söndagen var min alldeles egen. Kan inte riktigt minnas senast jag hade en alldeles egen dag att bara göra som jag själv vill. Det var ingen inplanerad egentid utan blev bara så. Äldsta grabben for till Stockholm med bandylaget och hustrun på poolspel med yngsta sonen. Därför hade jag inga direkta planer, lugn morgon och lite hushållssysslor som att plocka ur diskmaskin, hänga tvätt, ladda tvättmaskin, kasta ut sängkläder på vädring osv.

Löpning var inte vad som dök upp i mitt huvud. Det som dök upp i mitt huvud var shopping, så jag for iväg och kollade på lite skor, skjortor och jeans. Rätt skönt att bara strosa runt och kika och handla lite ohämmat - finns ett visst behov då jag aldrig hinner springa i affärer. Käkade lunch på en thairestaurang på stan, inhandlade lite mer plagg och sedan åkte jag hem och för lite adventsfika och lugn söndagskväll.

Så varken löpning eller inhandling av träningskläder. Är det någon sorts inre träningsrevolt som pågår i min kropp just nu?

Tvingade mig i alla fall att köra 20 minuter på crosstrainer ikväll och avslutade med lite excentrisk tåhäv. Har känt av hälsenorna lite senaste tiden så det känns som om det är dags att hänga på den där ryggsäcken med vattendunkar och stå på tå för sina hälsenors skull.

Recharge

En sak är alldeles säker: Dagarna springer förbi även om inte jag springer!

Kanske nöjer sig kroppen just nu med det höga tempot runt om för det finns liksom ingen rastlöshet i kroppen trots flera dagars uppehåll i löpandet. Börjar bli lite osäker på hur mycket jag ska lyssna på kroppen - har den blivit lite lat eller? :-)

Jag väljer i alla fall att lyssna på kroppen och tvingar mig inte iväg på löprundor just nu om det inte känns nödvändigt i kroppen. Idag bar det ändå av på ett långpass efter mycket tveksamhet. Någonstans innerst inne fanns ju det där begäret att få springa.

Valde att springa helt planlöst ikväll. Var inte riktigt klar på hur långt, snabbt eller länge jag skulle springa. Det blev i alla fall någonstans strax under 17 km. Klockan stannade på 15,8 km efter 1:16. Men jag lyckades tydligen inte att trycka till startknappen på klockan så jag bommade den inledande kilometern.

Sådana där små missar med träningsklockan kan verkligen irritera mig, vilket onödigt misstag och vilken onödig sak att lägga energi att tänka på. Varför lägger jag ens energi på att skriva dessa rader! :-)

Det var mörkt idag när jag sprang... det var väl mörkt mest hela dagen idag?!

Mörkt - meditativt att nöta asfalt och se raden av lampor framför sig

Som du säkert förstår så har veckan åter fyllts av arbete och aktiviteter. Det är ändå mindre stressigt på jobbet just nu. Den där skillnaden mellan mycket att göra och att ha det stressigt. Jag har inget emot mycket arbete det är bara roligt när det rör på sig.

Det är när man inte har tid att göra det som måste göras, vid rätt tillfälle och med rätt insats, som jag blir lite pressad - när jag själv inte styr över beroenden. Tillfällen när jag skär bort icke-prioriterade aktiviteter och står kvar där med bara högprioriterade uppgifter och ser att jag måste skära ytterligare. Det är sådana situationer som får min puls att öka lite och då tar det mycket energi.

Nu har många vardagsrutiner äntligen börjat bli just lite av rutiner för mig - det känns otroligt skönt.

Skönt också att få med sig den här återladdningen av energi inför den kommande veckan. Hmm.. i mörkret och kylan ute så måste ju energin komma inifrån, eller?

Milen i Uppsala

Det blev en milrunda i Uppsala. Mycket skönt att få komma ut och springa av sig lite. Riktigt skönt också att springa på ett nytt ställe. Då jag startade vid Gränby sportfält så började jag med att spring upp och runt Gränby 4H gården och sedan tillbaka bort och runt ett varv i Svartbäcken. Det blev mestadels asfalterad cykelbana, men i huvudsak genom skog och "äng" med stadprägel. :-)

Min löpningen blir lite annorlunda när jag vet att jag kommer att få stanna och leta vägen - det blir mindre resultatorienterat. Springer jag min vanliga runda så vet jag ju vad jag "förväntas" springa på för tid och jag kör lite på autopilot.

Nu blev miltiden inte mycket annorlunda än annars, men det blev ju ett par små vilostopp också på vägen. 10,4 km på strax under 47 minuter gav ett snitt på 4.30-4.32 beroende på vilket träningsprogram man tittar på. Det kändes ändå som en ganska lätt löpning idag även om pulsen låg ganska högt.

Kanske berodde den lätta känslan på att det platta Uppsala bjöd på väldigt liten variation i höjdled?

Äldsta grabben spelade två bandymatcher i Relitahallen och resultatet kunde ju ha varit bättre på alla sätt...det var lite sura miner på dessa bandyspelare kan jag säga. :-)

Annars känns det ju bra nu när jag äntligen parkerat baken i soffan här hemma för lite söndagsslappande. Den där sköna känslan efter löpningen sitter kvar och jag är färdig med den egna hemuppgiften... bara att njuta av stunden.

Den där återkommande tidsbristen

Just nu har jag hamnat i ett läge med tidsbrist igen. Det var kurs denna vecka igen ons-tors och då blir arbetsbördan större de tre dagar som återstår. Även om jag naturligtvis får lägga mycket av arbetet åt sidan så blir det ändå ett flertal saker över som måste hanteras.

Dessutom har hela veckan präglats av barnens aktiviteter och det har varit så pass mycket att jag ännu inte fått till något eget träningspass sedan i måndags. Nu har jag suttit och slitit med hemuppgifter i kursen hela dagen. Det är inlämning av detta arbete på måndag.

Imorgon bär det av till Uppsala med äldsta grabben då han har serie/poolspel i Bandyn där. I princip försvinner ju hela dagen. Just nu funderar jag på om jag ska prioritera morgonsömn eller ge mig ut och springa på söndagsmorgonen. Kanske kan man packa med sig träningskläder och springa en vända i Uppsala, dusch borde det ju finnas att låna i bandyhallen.

Samtidigt slås jag av att jag inte har något rastlöst spring i kroppen. Jag känner mig bra, det är lite förvånande - men eftersom tanken på löpning nu väckts så tror jag att ett begynnande behov av att komma ut är i antågande.

Hoppas det är bra med dig! Nu ska jag sätta på kaffe och jobba vidare med kursuppgifterna!

Nypremiär lunchlöpning

Det blev ingen löpning alls i helgen vilket känns konstigt, men samtidigt har inte kroppen sagt att den saknat det heller. Jag brukar lyssna på kroppen så jag utgår ifrån att det var en behövlig vila.

Helgen upptogs av Bandy Cup för äldsta sonen och slit med hemuppgifter i kursen jag går. Den där Bandy Cup:en var lite av en utmaning då det är premiär för 11-manna. Att gå från att spela 7-manna lag till 11-manna i bandy är rätt stor och det var med blodsmak i munnen som de förlusttyngda grabbarna åkte av isen i fredags kväll. Sedan var det förlust i matcherna under lördagen också, inga stora siffror i någon match egentligen. Men så fick de i alla fall vinna sin sista match och då var alla motgångar glömda. :-)

Lite premiär hade även jag idag då jag tog mig ut på lunchlöpning. Jag har lyckats lokalisera en dusch på jobbet som är ledig. Hittade en annan förra veckan, men den duschen var liksom bebodd redan. Det hängde träningskläder, cykelhjälm och mycket annat där. Personen som har dessa grejer verkar ha dem permanent där och det finns inte riktigt utrymme att tränga sig in och jag vill inte gärna kasta ut hans grejer.

Nu har jag hitta en ren, ledig och fin dusch jag kan använda, så idag på lunchen (där jag lyckats boka in ett möte med mig själv i två timmar) så passade jag på att byta om och ge mig iväg på en lunchrunda i solskenet.

The road ahead...

...the road behind :-)

Det blåste ju lite småsnålt idag, men inget som störde en nöjd, uppvärmd löpare. Just denna sköna sträcka längs Mälaren inpirerade så där så att det blev den snabbaste kilometern (bortsett från fotopausen då!).

Utmaningen med lunchlöpning är ju att få tid till att varva ner, hinna duscha och äta lunch utan att eftersvettas alltför mycket. Det känns som om det är tajt att hinna med en mil på lunchen inom en två timmars lucka. Nu blev jag förvisso försenad 15 minuter då ett möte drog över tiden och dessutom har jag ju inte optimerat ombytesrutinen. Så det kanske inte är helt omöjligt att hinna. Hade faktiskt ca 20 minuter tillgodo efter lunchen idag så det tog nog inte mer än 1:20 allt som allt idag när jag räknar efter och jag borde alltså kunna hinna med milen med samma rutin på 1:45. :-)

Imorgon är det dags för andra behandlingen och jag känner att kroppen åter dragit på sig lite spänningar i käkarna och nacken. Det känns dock som om balansen i höften och benen är ok.

Kosten och resan

Som det står under "Vaddå resa" så har jag gjort en livsstilsmässig resa och det handlar inte bara om löpningen utan också väldigt mycket om kost.

En bok jag fick av min svärmor i julklapp år 2000 har inspirerat mig en hel del. Det är Susanna Ehdin och Malin Söderströms bok Kokkonst för den självläkande människan. (Finns begagnade här) En fantastisk bok på många sätt som bl a beskriver hur det vi stoppar i oss påverkar kroppen - vi är komplexa varelser och inga maskiner. Vårt genetiska arv och ursprung påverkar rimligtvis också hur våra kroppar fungerar individuellt.

Det var under min sista (senaste?) viktnedgången när jag gick in på kolydratreducerad kost som jag lyckades komma igång med löpningen. Och även om jag inte äter lika strikt idag så äter jag sällan bröd och undviker att äta ris, pasta och potatis i större mängder. Jag har gjort några försök att återintroducera smörgås till frukost och då har jag alltid börjat lägga på mig igen. Märkligt och säkert alldeles individuellt. 

Jag har också många små principer och en del är säkerligen motstridiga. Som t ex att jag alltid väljer läsk med socker framför light-varianten. Tror helt enkelt att det är bättre för kroppen med sockret än det är att luras med sötningsmedel. Hellre då att hålla nere konsumtionen av "sockerdricka" till ett minimum. Förr brukade jag och hustrun ofta dela på 1,5 liter cola nu delar vi någon enstaka gång 33 cl cola på två. 

Minns när jag var liten och fick dela 33 cl läsk med mina två systrar. Äldsta systern delade och vi andra fick välja glas först, millimeter precision. Inga stora sockerkickar på den tiden. :-)

Märk väl att jag aldrig drack läsk under min kostomställningstid utan det har jag börjat med igen nu när jag tränar regelbundet(?!) och då är det ju en halv burk varannan vecka som mest. Vatten är en fantastisk dryck!

En viktig skillnad när jag började äta kolhydratreducerat var att jag började äta mycket mer grönsaker än tidigare och varierat så jag tror det finns många positiva (sido-) effekter av en koständring som man förbiser i debatten. Många som mår bra av "traditionell" mat enligt tallriksmodellen kanske också är duktiga på att äta grönsaker och träna? Eller så är man genetiskt disponerad att äta och må bra av den kosten.

Jag vill inte säga att den ena kosten är bättre än den andra - alla måste få hålla sig till det som de mår bra av och jag tror inte att det finns ett alternativ som är bra för alla. Mår man inte bra så bör man se över helheten i sin tillvaro och livsstil. Samt att överväga alla alternativ i kostväg om man inte är nöjd med vikten - oavsett om man känner att man är för tung eller för lätt, båda kan vara lika jobbiga.

Jag fick nyligen en fråga från en vän som kämpar lite med vikten och provar att ställa om till kolhydratreducerad kost. Ja, du får läsa "LCHF" även om jag tycker att det är ett alldeles sneddebatterat och misshandlat begrepp.

Skulle vilja dela det svar jag gav till honom då han fastnat lite i "ägg och bacon"-frukost-träsket som jag tror många gör. När man dessutom inte känner att den utlovade viktnedgången kommer så skär man lätt ner ytterligare på kolhydrater vilket kan vara helt fel då det oftast är för lite fett som är problemet ... enligt min erfarenhet vill säga.

Här kommer huvuddelen av mitt svar och det kanske kan hjälpa och ge någon annan inspiration - vad vet jag?

---

LCHF fungerade bra för mig och det gjorde också GI. Det är ju disciplinen som är det jobbiga. Man måste ju vara riktigt motiverad. [Det tar tid att ändra rutiner och livsstil] Jag hade mina återfall och omtag under resan. Lösningen var ofta att minska portionerna i kombination med att äta "rätt" och samtidigt se till att kroppen inte hamnar i svält-läge utan får energi nog att hålla förbränningen igång.

Vad gäller ägg o bacon så ledsnar man på det. Jag åt varianter av omeletter till frukost och nu kör jag mest Mild Ekologisk Yoghurt som frukostbas samt 1-2 kokta ägg. Man kan göra tonfiskröra (tonfisk + creme fraiche/turkisk yoghurt) med ägg till frukost t ex. Variera med rökt lax, paprika och brieost eller så om du vill ha något annat. Jag brukade tänka hotellfrukostbuffe ibland och plocka bort bröd och frukt och välja bland det som är kvar (tankemässigt alltså). Bräckt skinka/kassler, hackat ägg och kanske färskost?! Ett par stekta ägg med mycket ost emellan och några skivor rökt skinka och paprika? Du kan säkert komma på andra varianter utifrån dessa - man ska inte vara så traditionell, ibland kan ju gårdagens rester gå att göra en omelett på eller äta som det är till frukost.

Oftast får man ju för lite fett i sig. Jag brukade dricka någon/några klunkar grädde ibland t ex efter jobbet innan jag springer. När jag körde som mest intensivt så hade jag alltid grädde i kaffet på jobbet (1-2 dl om dagen) samt åt cambozola (vitmögelost) till kaffet också - en bra kombo tycker jag. Då äter man inte så mycket lunch och kan fokusera på att äta sådant med mindre kolhydrater.

Något jag också fokuserade mycket på var att tänka mer på att undvika dolt socker än kolhydrater. Det är ju lite samma sak men om man fokuserar på kolhydraterna i pasta eller potatisen så glömmer man lätt sockret i en fruktyoghurt eller sockret i lunch-maten ute t ex sushiris. Socker är värsta sortens kolhydrater. Lunchmat ute är svårt (ofta mycket dolt socker) - jag hade ofta matlåda med broccoli som bas istället för pasta. Köttfärsås med grädde och broccoli, korvstroganoff och broccoli - ja du hajar nog.

Sen vill jag bara säga att jag tror inte att det finns en metod som passar alla utan man måste kämpa och testa vad som fungerar för en själv. Med LCHF kan det också vara så att man inte bara äter för lite fett utan också äter för lite kolhydrater så man får laborera lite med balansen och se till att man får långsamma kolhydrater i sig om man ökar på det lite.

Sedan är sömn och humöret viktigt, man är ju ofta duktig på att klandra sig själv och då blir man lätt lite låg i humöret och då lägger kroppen på sig. Jag käkar tillskott D-vitamin ihop med Omega-3. Det är för humöret. För lite D-vitamin är depressivt och det är även obalans Omega-6/Omega-3. När man äter LCHF så är det lätt att man får för mycket Omega-6 i sig och då behöver man stödja med mera Omega-3. Utöver tillskott så försöker jag få i mig linfrön samt äta lax så ofta jag kan.

Så mat är inte allt - sov gott, beröm dig själv för de små framstegen och klandra dig inte för bakslagen. Unna dig rätt godsaker som ostar och kanske lite mörk chocklad - goda skinkor eller annat sådant som känns bra. Man behöver ju inte så mycket av det, men lite belöning i alla fall.

---

Sedan är det viktigt att tänka på att långsam viktnedgång nog är bättre än snabb och min erfarenhet är att kroppen gärna stannar upp en stund emellanåt och då får man vara tålmodig och vänta på nästa etapp i viktnedgången - istället för att få panik och börja ändra på allt.

Ryckigt värre

Det är ryckigt i inläggen flöde på bloggen, träningspassen genomförande och även i kvällens tempo.

Tog mig till sist ut på en kortare runda över 5 km för att springa bort en del av arbetsveckans stress och för att ladda om lite energi. Det var mycket spring i benen ikväll och utan att jag egentligen tänkte på det så landade första kilometern på 4.12 och sedan fick jag infallet att springa lite intervall/fartlekar.

Skönt att springa lite mer känslomässigt om man kan beskriva det så. Jag kämpar vidare med att hitta en form för arbetsrutinen på nya jobbet och det går sakta framåt. En del saker som tog mycket tid och energi i början har nu blivit lite mer av rutin och jag kan hugga in på nya aktiviteter som hittills har fått vänta.

I onsdags var jag iväg till min massör/zonterapeut/kinesiolog för behandling som väntat mer än 1 månad för länge. Visste att det fanns mycket att jobba med - vridning i höften, stel i käkar, nacke och axlar. Vi hann gå igenom mycket, men jag har en ny tid på tisdag för att räta ut lite kvarvarande spänningar och osymmetrier.

Jogga eller springa

Dagens långpass blev 17,5 km i varierande tempo. De första 6 km inledde jag tillsammans med hustrun i lugna 6.20-6.30 min/km. Ett riktigt behagligt tempo egentligen och verkligen vad jag skulle kalla för att jogga. Jag vet egentligen om jag gillar ordet jogga för det säger ju inte mycket då det är individuellt vad man tempomässigt tycker är att jogga.

I tisdags när jag var ute och sprang milen så kom jag ifatt två kvinnor som var ute och sprang. Alldeles som jag närmar mig dem så får den ena kvinnan ett telefonsamtal och det hörs tydligt hur någon frågar "Vad gör du?" och kvinnan svarar "Vi är ute och springer". Just i det ögonblicket kliver jag förbi dem i mitt 4.30 tempo och jag hör hur de två kvinnorna skrattar till och hon som pratar i telefon korrigerar sig och säger "Vi är ute och joggar".

Det där lät ju riktigt roligt då de säkert tyckte att deras ca 6.40 tempo inte alls var att springa i jämförelse med hur jag ångade förbi. Men samtidigt var ju säkert dessa två ute och sprang - jag tror alls inte att de joggade även om de höll samtalstempo. :-)

Avslutningen på mitt långpass blev i alla fall strax under 5-tempo. Något som stör mig är att jag känner av lite i vänster fot och knä. Tror jag är alldeles för kort på baksida låret och stel i vaden. Jag skulle nog behöva gå iväg och få hjälp med att mjuka upp musklerna lite samt troligen räta ut ryggen en aning.

Annars smakade bouillabaissen från igår minst lika gott idag, kanske lite godare till och med. Menyn igår blev som planerat och souvascarpaccion blev en riktig succé, rekommenderas!

Nu väntar plugg och jobb.

Vilan fortsätter

Ingen träning de senaste dagarna och det är inte för att jag inte skulle ha kunnat hinna med det. Jag har helt enkelt valt att vila mera. Dels är det på något sätt att kroppen verkar vilja det och dels har jag lite små diffusa känningar i vänsterfot av någon anledning. Inget allvarligt utan mer en trötthetskänsla i fotleden/ankeln eller hur man ska beskriva det.

Det blir lite mer vila nu på sätt och vis. Barnen har varit lite förväntansfulla i veckan. Igår åkte de nämligen iväg med farmor & farfar i deras husbil. Detta blir första gången de åker husbil och det är tydligen en stor händelse. Inte förrän på söndag någon gång efter lunch är de tillbaka.

Så en hel helg för mamman och pappan själva, inte helt vanligt kan man säga. Igår kväll passade vi på att åka ner på stan och det slutade med en trerätters. Inte alls dumt att bara få sitta och prata ostört och bli serverade.

Ikväll har vi bjudit hem ett par på middag så nu är det dags att sätta igång dagens aktiviteter. Det står bouillabaisse på menyn och jag funderar på att bjuda på souvascarpaccio till förrätt. Souvas är en samiskt rökt renkött om någon undrar. I så fall blir det nog varma hjortron och glass till avrundning. Det är nog hög tid att bestämma sig för menyn nu tror jag. :-)

Inte illa med trerättersmiddag två dagar i rad... även om den andra kommer att kräva lite mer insatser från min sida förstås.

Om lördagen mot förmodan skulle ge utrymme för löpning så blir det nog en kort vända. Annars står 12-18 km i planen för söndag - får se hur det blir med det.

Vilodag

Idag blev det dubbel vila och ändå arbete.

Jag började dagen med att snooza bort 40 minuter av morgonrutinen. Det blev en hastig genombläddring av tidningen och sedan iväg till jobbet som vanligt. Lite mer normalt arbetstempo just nu så jag kan sitta ner på lunchen och äta utan att samtidigt vara på språng.

Vid 15-tiden slog en riktigt rejäl trötthet in och jag trodde jag skulle somna sittandes i konferensrummet jag befann mig i. Men jag tog mig igenom mötet och kunde åka hem.

Hemma väntade den nya diskmaskinen vi beställt. Så jag högg in på den och kastade ut den gamla. Skönt att göra något "riktigt" arbete som omväxling. Jösses vad tyst den nya maskinen är.

Valde att låta datorn vara helt och hållet ikväll. Vila!

Passade på att städa akvariet också... välbehövligt!

Sedan parkerade jag baken i soffan och alltså ingen träning trots att det var min tanke när jag lämnade kontoret. Vilodag helt enkelt.

Tror min kropp behöver vila. Vila från datorer, vila från träningen och vila som i sömn. Tror det är vad kroppen säger så jag lyssnar på det.
Så nu blir det att släcka och sova.

Pluggpanik

Varför utsätter man sig för sådant som kurser med certifiering?
(för att man inte vet bättre, inte är förståndig nog - behöver bli förnuftigare och bättre vetare)

Har ägnat hela kvällen åt att försöka få ihop ett anständigt utkast på min hemuppgift  där jag ska modellera information och processer för någon känd del av verksamheten på jobbet. Idag ska nämligen en första version in för utvärdering. Ångest och panik då jag helt enkelt inte hunnit arbeta tillräckligt med just denna uppgift.

Det är bara att ta ett djup andetag och andas - världen håller inte på att gå under! (hoppas jag)

Jag lyckades i alla fall ta mig ut på en milrundan när jag kom från jobbet idag och innan jag satte mig med hemuppgiften. Tror det hjälpte mig att bli lite produktiv i alla fall för nu har jag ändå kommit en bit på väg.

Milen ikväll var en hal sådan - det var bitvis riktigt isigt med så kallad svartis. Så där när fukten på asfalten fryser till en nästan osynlig snorhal hinna. Tror jag sprang 20% (mild överdrift:) fler steg än sträckan normalt skulle kräva då det kändes som om jag sprang på stället stundtals. Lite dubbar i skorna hade inte alls varit fel idag.

Hmm... vid 9 km så fick jag dessutom akut magknip (igen!?) och lyckades tydligen inte riktigt pausa klockan heller så det blev ett rejält långsamt tempo där under med en avstickare i bushen. :-)

Söndagslunk

Det känns som om helgen blev ganska lång. Lördagen ägnades åt en del nödvändigt fixande som att få på vinterhjul på ena bilen och plocka ner barnens studsmatta.

Vi har varit en familjemedlem kort under helgen också - äldsta sonen har varit på scoutläger i Söderbärke där de bott på Västeråsgården. Jag har just varit och hämtat honom och nu ligger han i blöt i badkaret. Det där med hygienen verkar inte vara det som kommer högst upp på att-göra-listan när småscouter är på läger.

Det blev en lugn söndagsmil under förmiddagen ihop med hustrun också. Så fantastiskt skönt ute med kall frisk luft och strålande sol. En riktig energikick.

Annars präglas väl tillvaron under helgen mest av arbete med hemuppgifterna i kursen som jag går. Så nu är det dags att hugga in på det igen.

Morgonlöpning, isfläckar och snö!

Idag sitter jag hemma och jobbar ostört (hoppas jag). Har haft den här dagen som ett litet mål den senaste tiden då det varit mycket på jobbet. Passade på att boka in denna lugna fredag som en liten ventil eller ett delmål kanske man kan säga.

Det känns som om jag sprungit intervaller den senaste tiden och varje helg har varit lite av joggvila. Nu har jag gjort några sådana intervaller och behöver en längre ståvila helt enkelt. :-)

En chef jag hade i början av min karriär gav mig som ny tipset att ibland passa på att gå tidigt från jobbet på fredagen och komma sent till jobbet på måndagen. Det gav enligt honom känslan av att få en riktig långhelg utan att ta bort så mycket arbetstid. Det förutsätter ju att man har ett jobb med lite fria arbetstider förstås, vilket jag har. Men det där försöker jag göra ibland och det gör verkligen skillnad.

Så nu ger jag mig tid till återhämtning idag och jag tänker också starta nästa vecka i lugn och ro hemma och inte komma till jobbet förrän strax före lunch på måndag.

Löpning är något som jag planerat in för denna "lediga" dag och när jag vaknade i morse så kände jag att det var lika bra att få det överstökat. Morgonlöpning! Bureborn sådde nog det där fröet i veckan då hon skrev en kommenterade om hur skönt det är att springa på morgonen.

Så nu har jag just sprungit 5 km i nya vinterkylan, provat att trampa över isfläckar och lite snö. Vad snabbt det kan förändras! I söndags sprang jag i korta tights och idag var det långa tights, vantar och buff på skallen.

Friskt och skönt var det i alla fall och frukosten smakar ju fantastisk gott så här efteråt! :-)

Jupiter och hamburgare

Idag när jag kom med tåget från Stockholm så blev det införskaffande av familjemiddag på grillen. 90 grams hamburgare till barnen och 150 grams hamburgare till mamma och pappa. Ibland får man välja det som är enklast i en tidspressad vardag.

Bäst som vi sitter och äter vår kvällsmat hemma vid bordet så kommer jag på att jag ju hade tänkt att springa ikväll. Ouch. Jag tänker att jag kanske kan ställa mig en stund på crosstrainer ... näe usch vad tråkigt. Om jag kanske ska springa ändå? Tittar på termometern ... 5 grader - vill inte. Går och tar på mig träningskläderna - långa tights för första gången på länge. Tänker att om jag bara får gå omkring en stund i träningskläderna så ska rätta känslan infinna sig och dessutom blir ju steget att ta sig ut lite kortare.

Tänk att jag så medvetet kan lura mig själv. Naturligtvis tog jag steget ur i kylan efter 15 minuters vånda.

Den där hamburgaren som bara lagt sig till rätta i knappt 45 minuter skumpade runt och det var inte helt behagligt att springa. Men jag distraherade mig själv med att beskåda den vackra stjärnhimlen. Fantastiskt vad klart det är ikväll. Jupiter ledsagade mig i princip hela vägen. När jag sprang där och tittade på himlen funderade jag på om man inte skulle släcka alla lampor, vilken fantastisk vy man skulle få av himlen då. Aj! Helt plötsligt får jag håll. 8 km sprunget och jag får håll!

Kan inte minnas senast jag hade håll. Inser att jag flugit iväg i tankarna, tappat farten och sjunkit ihop. Sträcker upp mig, rättar till löpsteget, skjuter fram höften, ökar tempot lite och andas kontrollerat med magen. Tar bara ca 3-4 minuter så börjar det släppa. Det är ju mest hamburgarens fel, men det blir ju inte bättre av att man sjunker ihop.

Sitter i soffa nu och är rätt stolt över att jag tog mig ut, men mest sitter jag och njuter av den där behagliga känslan i kroppen. Skrev in detta pass som en "junkmil" mest för att jag inte har några egentliga träningsambitioner annat än att må bra. Milen i 4.44 min/km och en snittpuls på 168 är inte precis att ligga och pressa sig själv - komfortlöpning?

Tränings(o)rutin

Idag bär det av till Stockholm för tredje kurstillfället. Denna gång är det alltså inte Sigtuna som gäller. Två dagar inom gångavstånd från centralen och jag väljer att övernatta.

Normalt skulle jag åka tåg fram och tillbaka då det bara tar knappt en timme. Men eftersom kursen innebär grupparbeten så passar vi i gruppen på att sitta ner tillsammans och jobba ikväll och då blir det sent att komma hem - i princip bara att vända och åka tillbaka. Genom att övernatta får jag också en chans att vila mer och hämta igen mig lite, det känns inte lika stressat som att flänga fram och tillbaka.

Jag börjar ana något av ett mönster i veckorutinen. Det ser ut som om jag har svårt att få till träning mån-ons. Istället blir det två täta pass tors-sön. Egentligen inget fel med det då kroppen också får några dagars vila emellanåt. Men det känns som orutin i träningsschemat (som om jag hade något!).

Läste i förra numret av Runners World om hur man når Sub 40. Första kontrollpunkten var att prova springa någon kilometer i 4-tempo och se hur det känns. Jag har ju legat där och testat det tempot lite under mina milpass och det känns ju alls inte som någon omöjlighet, även om det kommer kräva mycket träning i uthållighet. ;-)

Men sedan behöver man minst 3 pass i veckan och det går ju inte alls just nu. :-)

Nästan kusligt eller?

Idag kom jag äntligen ut på ett efterlängtat långpass. Det har liksom byggts upp en förväntan inombords nu en tid att få komma ut och springa minst två mil. Enda hindret har ju varit det där med att hitta tiden.

Så nu hittade jag, eller gav mig själv, den där tiden och sprang iväg. Välbehövlig genomkörare av systemet på alla nivåer - benmuskler som får jobba, hjärtat får slå och tankarna får flöda fritt genom skallen.

Det är en sådan obeskrivligt skön känsla i kroppen efteråt ... fast det vet väl redan de flesta av er som läser denna blogg?! :-)

Dagens långpass blev 22,4 km i 5 min/km tempo så klockan stannade på 1.52. Det var nästan så att jag funderade på att springa en bit till, jag joggade runt kvarteret ett varv och funderade på det faktiskt.

Västerås Slott rakt fram

Passade på att ta ett par kort utefter dagens sträcka där jag bland annat passerade Västerås Slott och även sprang längs Mälarens strand

Lugnt på Mälaren

Det var lugnt på Mälaren idag och inte bara där, något som nästan kändes lite kusligt idag var att jag inte mötte eller såg några andra löpare ute. Det var massor av folk som promenerade. Att springa längs rätt välbefolkade sträckor under två timmar och (nästan) inte se någon annan löpare känns ju konstigt. Jag skrev ett "nästan" där för se sista 200 m upp till huset hemma så mötte jag faktiskt en granne som just gav sig iväg på tur. :-)

Är det slumpen eller har marjoriteten av löparna flyttat inomhus till löpbandet nu när temperaturen börjar krypa under 10 grader?

Djupdyka eller drunkna?

Äntligen fredag och helgledigt!

Det har varit en galen vecka och om du läst tidigare inlägg så förstår du säkert att det varit alldeles för mycket på jobbet igen. Nu har det gått två månader sedan jag började min nya tjänst och jag kämpar på med att försöka hitta en fungerande struktur på arbetsuppgifterna.

Ändå drunknade jag i början av veckan i alla upptänkliga aktiviteter och göromål. Samtidigt är jag kanske inte riktigt ärlig om jag skriver att jag drunkar för jag väljer nog egentligen alldeles själv att djupdyka.

Min vardag präglas av att försöka hålla mailboxen i schack, driva utvecklingsaktiviteter framåt samtidigt som jag förmodas spendera heldagar i möten och gärna två på samma gång om andra fick bestämma. Jag får liksom inte till balansen just nu och det beror på flera saker, mest på att jag inte lärt mig prioritera rätt än.

Tidsbristen gör att mailboxen blir nedprioriterad och jag blir sittande med att städa rent i den på kvällarna för att vara redo för nästa dag - vilket får som resultat att all löpning uteblir.

I torsdags efter lunch var jag iväg på föräldrasamtal i skolan med äldsta sonen och efter det arbetade jag hemma. Vid fyratiden så kände jag emellertid att kroppen liksom skrek att den behövde komma ut så jag lyssnade och tog mig ut på en milrunda. Sedan spenderade jag hela kvällen med kursarbete. :-)

Mitt i allt detta har jag varit handledare åt en praktikant och nu var det hans tredje och sista vecka så idag var det avtackning med tårta och presenter. En fantastiskt duktig kille som går andra året på gymnasiet. Som tur var så har han varit väldigt självgående och tagit egna initiativ. Det var mycket bra då jag känner att jag varit lite frånvarande. Nu har jag å andra sidan ett gäng konsulter som funnits till hands att hjälpa honom med arbetsuppgifter när inte jag funnits tillhands. Plus att hela avdelningen där jag jobbar naturligtvis också ställt upp. Så han har inte varit alldeles ensam och utelämnad även om jag känt mig lite ofullkomlig i min roll.

Inte 25 längre

Det blir defintivt inte något Hässelbylopp idag. Lördagkvällens "herrmiddag" slutade inte förrän efter 4 på morgonen och även om jag inte är tokbakis så är jag alltifrån i toppform. :-)

En riktigt trevlig kväll blev det och den på eftermiddagen snabbt planerade och inhandlade middagen resulterade i en enkel chili con carne. Två habanero chili satte tydlig karaktär på anrättningen. Lite fascinerande hur stark habaneron är - när man står vid grytan och det ångar upp i ansiktet så tappar man liksom andan...märkte jag.

Om jag lyckas återställa vätskebalansen och formen lite så blir det nog en försiktig mil i eftermiddag. Men först väntar lite röjning här hemma - allt ifrån att plocka undan öl- och vinglas till att dammsuga, vaska och vika en del av veckans tvätt. Först ska jag bara servera frukost till ett par nattgäster.

Det känns att jag är inte 25 år längre, jag vet exakt varför sådana här kvällar sker så sällan. :-)

Fredagsrutin

Kom hem till ett tomt hus ikväll efter kursen. Hustrun är bortrest på Spanienresan som jag var tvungen att stå över på grund av kursen/certifieringen och barnen var med svärmor.

Passade på att handla och fylla kylen med mat. Det var ruggigt nära att jag åkte och köpte pizza till middag för tröttheten höll på att fullständigt ta över. Men jag lyckade styra upp det hela och ställde mig vid spisen istället och på så sätt räddade jag barnens fredagsrutin  - TACOS! Misstänker att vi inte är helt unika där.

Att döma av den måttliga mängd tacos den äldsta sonens äter så framstår det inte som hans favorit, men av någon anledning så håller han hårdnackat fast vid att det visst är så. Märkligt.

Yngsta sonen frågade lite förvånat "har du lagat mat?". Inte så att jag inte brukar laga mat, utan han trodde mest att jag skulle vara för trött och köpa mat, kanske hoppades på pizza? Han anade nog inte hur nära sanningen han var den grabben. :)

Trevligt att få sitta ner tillsammans i lugn och ro, äta och prata så där när man varit borta och veckorna är så hektiska att man inte riktigt hinner umgås. Nu har vi hela helgen ensamma tillsammans och bortsett från lördagkvällens "herrmiddag" så är det endast en eftermiddagsträning vardera för pojkarna på schemat.

Kanske kan bli lite allmänt slappande, lite tv-spelande tillsammans och kanske en löprunda för mig.

Sunset Sigtuna

Det är dags för andra kurstillfället så jag är i Sigtuna igen. Förra gången missade jag att packa ner träningskläder. Tanken kom helt enkelt inte upp i skallen av någon anledning. Men denna gång är de med!

Jag packade faktiskt ner träningskläder med tanke att jag kanske skulle träna i gymmet på kursgården. De har någon sorts samarbete så träningsstället i hotellet drivs lite separat, Clarity in Life.

Problemet när man är på kurs så här är att det är rätt ont om fritid så det finns knapp utrymme för att nyttja det där gymmet. Ikväll behövde jag sitta med min grupp och jobba med en av (grupp-) hemuppgifterna vi fått. Som tur var så var det ett par till i gruppen som ville röra på sig innan middagen så det blev en timme fritid innan middagen.

Min tidigare tanke att ta mig in på gymmet och köra lite styrketräning och kanske testa trampa lite löpband försvann rätt fort. Jag passade på att springa ut i Siguna i stället. Med bara 50 minuter till middagen så gav jag mig ut lite utforskning, inte helt optimalt

Jag fick i alla fall se lite solnedgång under turen och frisk luft med längs-stranden-löpning gjorde ju inte ont - klart mycket bättre än att gömma sig inne på ett gym

Men så var det det där med att hitta hem. Jag har för det mesta rätt god känsla för väderstreck och riktning, men god känsla är ju inte detsamma som precision. :-)

Passade på att frågade en kvinna om jag var på väg åt rätt håll och fick svaret "jodå fortsätt bara. Kom i kapp en löpande herre och han sa också att jag var på väg rätt... ta till höger där framme bara! Allt kändes rätt i kroppen och jag fortsatte och efter några minuter kommer den där känslan att "nja, nej, nu börjar det nog gå åt fel håll, tar lite för lång tid och ser alldeles för obekant ut i omgivningarna.".

Som tur är kommer en äldre dam med hund gående längre fram och jag frågar henne om vägen. Mina misstankar var rätt, jag var på fel väg. Men damen i fråga har god lokalkännedom och pekade direkt på en stig upp i skogen ca 5 meter bort och säger åt mig att följa den uppför berget och hålla till höger så ska jag komma i rätt riktning.

Sagt och gjort ... upp i skogen i mörkret, följer stigen och plötsligt kommer jag fram vid en cykelbana jag känner igen från början av min runda! TACK!

Ibland kommer man billigt undan. In på rummet med 17 minuter till middagen. Eftersvettas, duscha, eftersvettas, torka sig, eftersvettas, torka sig igen, klä sig, eftersvettas lite till, ut i kylan och in till middag med fuktig panna. :-)

Hur stressigt det än känns att springa tidspressat så där så är det ju värt så mycket om man ser till all trötthet man springer av sig och den energi man får. Fick en trevlig middag som avslutades med ytterligare en dryg timmes grupparbete och avrundades med ett glasvin och nu lite bloggning.

Dags att stänga ner och sova en stund.

Med lite frustration så går det undan...

Hade en sådan där dag på jobbet idag när jag har svårt att summera vad av det som jag tänkt göra som blev gjort och vad det faktiskt var som hände och vilket resultat det fick. En skön 9 timmars dag med kort lunch och några halvdruckna koppar kaffe.

Nu är det förhoppningsvis inte så illa som det låter, men det gick verkligen lite fortare idag än att jag riktigt hängde med. Hade lite ärenden som skapade en del frustration hos mig.

Så när jag äntligen kom innanför dörrarna här hemma ikväll så kände jag mig som något skumt mellanting av ett åskmoln och ett sånt där tillplattat "road kill" man ser efter vägarna. Universal-receptet på ett sådant tillstånd är träningskläder och skor på och nöta en mil asfalt.

Jag tog fasta på min egen ordination och satte av. Och med löpning kryddad med extra mycket frustration så gick det snabbare än vanligt. Klockade mina 10 km på 44 min - jag hade en sådan där skön känsla ikväll när benen matar på och det stundtals känns som om man flyger fram och det finns ett skönt driv i steget.

Om jag nu ska räkna på detaljer så tror jag faktiskt att det är min snabbaste uppmätta mil hittills. Drar jag bort de där avslutande 28 sekunderna så blir 10 km tiden 43:40 vilket är några sekunder snabbare än tiden från det regniga 8/8 i år då jag sprang på 43:51.

Nu är ju inte träningsklockan på något vis exakt så detaljerna spelar ingen större roll, men det känns ju bra ändå. Framför allt så har jag börjat klara av att springa kilometersträckor ner mot 4 minuter utan att helt bryta ihop och det känns ju som ett bra steg framåt, bara att träna lite uthållighet - sub 40 here I come! :-)

Hässelbyloppet... not

Inte helt ofta så händer det att jag är riktigt impulsiv i beslut. Så var det med anmälan till Hässelbyloppet för någon dryg månad sedan. Jag ville verkligen springa loppet och det såg så tomt ut i kalendern att jag anmälde mig. :-)

Men sedan upptäckte jag att det var samma helg som jag och hustrun hade bokat resa till Spanien med svågern och svägerskan. Planen var att vi skulle åka dit nu på torsdag kväll och hem på söndag. Nåja, det är inte hela världen ... anmälningsavgiften är ju inte så hög trots allt så vad gör det?

Som om inte det var nog så dök ju den där kursen upp som jag skrev om igår och då visade det sig att ett av kurstillfällena är nu torsdag-fredag. Det är liksom inte läge att hoppa över detta så nu måste jag helt enkelt stå över Spanienresan. :(

Då öppnas ju å andra möjligheten att springa på söndag ändå... lite tröst för utebliven resa! Men så var jag så där ovanligt impulsiv igen och bjöd hem lite polare till lördagkvällen och nu inser jag att jag varken kommer att vara körduglig eller springduglig på söndag.

Känns som om det helt enkelt inte är tänkt att jag ska springa Hässelbyloppet i år eller också är det bara jag som duckar för nya prestationsnojjor. :-)

Hoppas det går bra för alla er som tänker göra personbästa på söndag!

Perspektiv

De senaste månaderna har för mig och bloggen präglats av mitt nya jobb som jag började efter sommaren. Det har varit dåligt med inlägg och upplevelsemässigt riktigt dåligt med träning. Min uppladdning inför Lidingöloppet var inte alls vad jag hade önskat och uppsatta mål missades med bred marginal.

Samtidigt är det bra att få lite distans till saker och ting för att skapa lite perspektiv. Satt på Funbeat idag och lekte lite med de nya rapporterna man kan göra där.

Jag inser att jag både springer mer, längre och något snabbare. Utvecklingen sker ju över tiden på ett sätt som gör att det är svårt att ha en objektiv uppfattning om utvecklingen när man befinner sig mitt i en träningsvecka.

Min träningshistorik är ju ganska tunn då jag började träna för första gången förra året och det gör kanske ändå analysen lite roligare för mig.

Jag ägnar uppenbarligen träning mer tid i år än förra året och det var bara i juli förra året som jag sprang mer under en månad 2011 än jämfört med samma månad 2012. Till och med under det tveksamma september har jag ändå fått ihop mer tid än förra året.

Jag har sprungit längre 2012 för varje jämförbar månad 2011. Kanske onödigt med två diagram som visar lite av samma sak men diagrammet med sträcka här är ju bara löpning, medan träningstid avser all träning även om löpning då utgör typ 99.9% av min träning.

Mitt bästa tempo varje månad på sträckor över 9 km har varit nedåtgående om än förståeligt nog utplanande. Det krävs ju allt mer för att pressa ned tiden per kilometer.

Så jag har väl uppenbarligen fel när jag tycker att jag inte fått tid till träning. Förvisso fick jag inte till de volymer jag hade önskat - bara att jämföra med april & maj inför Stockholm Marathon. Men jag håller i alla fall igång min grundträning på den miniminivå jag satt upp för mig själv, minst två mil eller två tillfällen i veckan, allt för att inte riskera att jag tappar rutinen - det är svårt att komma igång igen... har jag hört.

Hoppas att jag ska kunna hålla igång detta med träningen nu, eller snarare det är alldeles nödvändigt för att orka med allt annat. Det nya jobbet har ju ändå tagit mycket tid och för ett par veckor sedan var jag tvungen att åka iväg på kurs dessutom. Min kollega har blivit kallad på internupppdrag i Zürich resten av året och det betyder att jag får typ dubbelt så mycket att göra som att t ex ta över hans planerade kurs.

Nu har jag lite material att läsa in och hemuppgifter att ta itu med under hösten. Det är 6 kurstillfällen om två dagar vardera ungefär varannan vecka. Detta är inte den typen av kurs som man sitter av tiden på, man måste lägga minst lika mycket fritid för att klara av certifieringen.

Skönt att man inte är sysslolös... vad skulle jag då göra?

Lite ljusare

Klockan är före 8 på lördagmorgonen och jag står i en kall bandyhall och tittar på när yngsta grabben har träning. Det sköna är att solen lyser in och det är en fantastisk vacker frisk morgon.

En morgonreflektion, det är ljust ute efter en blöt , mörk och allmänt grå trist period. Det är inte en riktig parallell till jobbet, som ju är roligt trots mängden, men jag ser lite ljus även där nu. Lyckas hitta tid till att börja läsa bloggar igen. :-)

Kom ut på en milrunda i torsdags och det kändes riktigt bra i kroppen. Inget klagomål från vänster knä, kanske är vi vänner igen?

Riktigt skönt att stå här och ha 90 minuter att bara vara, titta på sonens framsteg och blogga lite.

Inbillar mig att jag börjar få lite struktur på tillvaron nu och kan börja balansera jobb och fritid lite mer.

Längtan lågsäsong

Så här på andra dagen efter Lidingöloppet så ställde jag mig på crosstrainern för att trampa igång benen lite försiktigt och för att rensa skallen lite. När jag stod där och trampade och vevade på den normalt ack så tråkiga crosstrainern så infann sig ett lugn i kroppen och en behaglig glädje över att stå där och träna. Det har varit brist på inspiration till träning under en tid och nu är det precis som om det lossnade.

Jag trodde det mest var allt arbete, men kan det vara så att nu när alla krav på träning och prestation inför tävlingar är borta så kommer det tillbaka en skön glädje över att bara röra på sig? Att jag duckat träningsmässigt inför kraven och fokuserat på jobbet istället?

Jag drog mig just till minnes den där tillfredsställelsen och lyckan över att springa som jag kände under grundträningen i vintras. Känslan av lycka över att bara komma ut och springa kravlöst mitt i kalla vintern med allt vad det innebär. Den där vinterperioden som jag inte trodde jag skulle uppskatta.

Känner nästan att jag längtar till den här kommande lågsäsongsperioden för löpare nu!

Hoppas att jag kan hålla kvar vid den här känslan och viljan att komma ut och röra på mig i vinter. :-)

Snabbrapport LL

Jag tog mig runt!

Vet inte om jag vill skriva mer än så... ;-)

Det hela kändes lite som en upprepning av VasaStafetten, bara dubbelt så långt. Alldeles för snabb inledning och alldeles för tungt avslut.

Det som stör mig är att jag fick känningar i vänster knä halvvägs. En bit upp i abborrbacken så sa knät ifrån och jag blev tvungen att ömsom gå ömsom haltande springa.

Det gick inte att springa uppför och inte utför, men jag lyckades bita ihop och springa lite värdigt i mål i alla fall.

Utifrån förutsättningar så är jag ändå nöjd med tiden 2.54.41. Verkar som de flesta som sprungit tidigare år var överens om att spåret var mjukt och tungsprunget i år.

Fantastiskt roligt var det i alla fall och vädret var vad man kunde önska sig i Sverige anno 2012.

Hakuna matata

Hakuna matata! Det blir en bra dag imorgon! Mycket folk och kanske lite festligt!?

Jag skiter i resultatet och njuter av dagen. Får med mig hustrun och yngsta sonen till Lidingöloppet - vore ju synd om man stod alldeles ensam där ute på fälten på Lidingö. :-)

Känner att jag får förlita mig på min grundkondition och att jag liksom har vilat mig i form nu. Jag fick ju ändå till ett långpass på över 2 mil för 12 dagar sedan där jag lyckade hålla ett snitt tempo på 5 min.

Nu har jag satt ett mål att göra första 15 km på ett snitt runt 5.30-5.40 och sedan öka om kroppen känns bra och annars bara fortsätta på inslagen väg. Om det känns bra så kan jag kanske pressa ner tiden lite på sista tuffa halvan, annars har jag förhoppningsvis krafterna nog att ta mig igenom med bibehållet tempo.

Träning, förberedelse och motivation är mycket nära noll-strecket, men humöret är på topp! Det ska bli riktigt roligt imorgon. SMHI-vädret ser ut att blir bra med 14 grader och växlande molnighet, vågar in te kolla in alternativen.

Vi kanske ses imorgon!?

På kryssning i spåret

De senaste dagarnas regn har ju inte gjort spåret här hemma så där särskilt tilltalande. Marken är alldeles uppenbart mättad på vatten efter denna sommars generösa regnande.

Det är lite olika det där med hur man ser på vattenpölar och dy. En del bloggare som jag följer älskar ju uppenbarligen när dyn stänker upp över knäna och skorna är riktigt skitiga och dyblöta. Jag tillhör kategorin som gärna ställer in mina skor utan åtgärd när jag kommer hem och ändå har dem i snyggt och brukbart skick dagen efter. Blöta fötter och skitiga skor är inget som tilltalar mig.

Dagens mil sprang jag i sällskap med hustrun i makligt tempo, men vi fick ta till riktigt akrobatiska sidor för att ta oss fram genom spåret idag. Kryssade från höger till vänster och tillbaka, skutta, ta rejäla språng, sikta på stenar och balansera på en och annan spång. Riktigt trixigt och knepigt ... och ändå ganska roligt.

Nej, jag förblev inte torrskodd men heller inte riktigt blöt eller skitig för den delen. :-)

Terapi

Ja, vad finns det för bättre terapi än att springa? Jag kände i eftermiddags att det blivit på tok för mycket arbete - dagar, kvällar och helger. Roligt är det men skallen säger stopp till slut.

Så idag vid halv två tiden lyssnade jag på kroppen och lade allt jobb åt sidan. Tog en kort shoppingrunda på stan, for hem och ut i spåret.

Det blev en kortare vända på dryga 6 km i ca 4.40 tempo. Valde att springa i barfotaskorna... säsongen för de skorna börjar lida mot sitt slut. Fantastiskt skönt var det i alla fall.

Kvällen avrundades ihop med pojkarna framför teven med pizza och en film vi hyrt. Mamman i huset är ute på afterwork med kollegorna.

Botar lite nervös dator abstinens med att blogga på telefonen. :-)

Nu dags att ge kroppen lite välbehövlig sömn också.

Nya skor och långpass

Arbetet tar överhand i min tillvaro just nu. Det är mycket nytt att sätta sig in i och allt jag gör tar ju typ 3 ggr så lång tid som det borde och det känns som om alla prioriteringar blir fel då jag saknar den kunskap om verksamheten som jag behöver. Men det blir bättre med tiden, 5 veckor avklarade nu! :-)

Indienresan efterlämnade en lättare förkylning som höll mig borta från spåret till i onsdags. Då fick jag nämligen hem ett par nya skor.

Kinvara 3

Nya skor måste ju testas. Så jag snörade på skorna och for ut i spåret fast jag fortfarande kände mig lite tung i bröstet efter förkylningen. Kände i hela kroppen att den inte var med mig. Det var tungt att springa och andas så det blev bara en kort vända på 3 km.

Fortsatt vila och ont om träningstid gjorde att jag kom ut i spåret först idag. Känner lite småpanik inför LL och min låga träningsvolym. Fokuserar på långpass nu och det gick ändå riktigt bra idag så nu är jag lugnare. det blev nästan 22 km i 5 tempo. Mycket nöjd med skorna, fötterna smågnällde lite under km 3-8 men sedan var det lugnt.

Nu sprang jag merparten av sträckan (16 km) på asfalt och avrundande med att springa omvägen genom skogen hem. Anledningen till att jag sprang mest asfalt var vänsterknäet som trilskades förra helgen. Det var värst i uppförsbackarna i spåret så jag tänkte att jag skulle springa lite mer flackt på asfalt idag istället. Som tur var så kände jag inte alls av känet denna gång. Riktigt skönt! Det var nog som jag misstänkte - sviter efter sittandet i flygplan och konferensrum under Indienresan. Stretchande och lite styrka/balansövningar har nog också hjälpt upp en del.

Som läget är kommer jag ju inte alls kunna springa LL i 5 tempo som tänk mål utan får nog sänka min ambition till runt 5.15 tempo tror jag. Det viktigaste är att jag tar mig runt ... jag ser detta första LL som ett lärande ... fast samtidigt är det ju helt omöjligt att inte inte måla upp ett mål för sig. :-)