Hade en sådan där dag på jobbet idag när jag har svårt att summera vad av det som jag tänkt göra som blev gjort och vad det faktiskt var som hände och vilket resultat det fick. En skön 9 timmars dag med kort lunch och några halvdruckna koppar kaffe.
Nu är det förhoppningsvis inte så illa som det låter, men det gick verkligen lite fortare idag än att jag riktigt hängde med. Hade lite ärenden som skapade en del frustration hos mig.
Så när jag äntligen kom innanför dörrarna här hemma ikväll så kände jag mig som något skumt mellanting av ett åskmoln och ett sånt där tillplattat "road kill" man ser efter vägarna. Universal-receptet på ett sådant tillstånd är träningskläder och skor på och nöta en mil asfalt.
Jag tog fasta på min egen ordination och satte av. Och med löpning kryddad med extra mycket frustration så gick det snabbare än vanligt. Klockade mina 10 km på 44 min - jag hade en sådan där skön känsla ikväll när benen matar på och det stundtals känns som om man flyger fram och det finns ett skönt driv i steget.
Om jag nu ska räkna på detaljer så tror jag faktiskt att det är min snabbaste uppmätta mil hittills. Drar jag bort de där avslutande 28 sekunderna så blir 10 km tiden 43:40 vilket är några sekunder snabbare än tiden från det regniga 8/8 i år då jag sprang på 43:51.
Nu är ju inte träningsklockan på något vis exakt så detaljerna spelar ingen större roll, men det känns ju bra ändå. Framför allt så har jag börjat klara av att springa kilometersträckor ner mot 4 minuter utan att helt bryta ihop och det känns ju som ett bra steg framåt, bara att träna lite uthållighet - sub 40 here I come! :-)
Nu är det förhoppningsvis inte så illa som det låter, men det gick verkligen lite fortare idag än att jag riktigt hängde med. Hade lite ärenden som skapade en del frustration hos mig.
Så när jag äntligen kom innanför dörrarna här hemma ikväll så kände jag mig som något skumt mellanting av ett åskmoln och ett sånt där tillplattat "road kill" man ser efter vägarna. Universal-receptet på ett sådant tillstånd är träningskläder och skor på och nöta en mil asfalt.
Jag tog fasta på min egen ordination och satte av. Och med löpning kryddad med extra mycket frustration så gick det snabbare än vanligt. Klockade mina 10 km på 44 min - jag hade en sådan där skön känsla ikväll när benen matar på och det stundtals känns som om man flyger fram och det finns ett skönt driv i steget.
Om jag nu ska räkna på detaljer så tror jag faktiskt att det är min snabbaste uppmätta mil hittills. Drar jag bort de där avslutande 28 sekunderna så blir 10 km tiden 43:40 vilket är några sekunder snabbare än tiden från det regniga 8/8 i år då jag sprang på 43:51.
Nu är ju inte träningsklockan på något vis exakt så detaljerna spelar ingen större roll, men det känns ju bra ändå. Framför allt så har jag börjat klara av att springa kilometersträckor ner mot 4 minuter utan att helt bryta ihop och det känns ju som ett bra steg framåt, bara att träna lite uthållighet - sub 40 here I come! :-)
Oj, oj, oj.... Grymt bra jobbat, och du ska inte springa Hässelbyloppet och få en officiell tid!
SvaraRaderaOm allt var exakt idag (distansen framförallt) spelar som du sa ingen roll. Det var grymt bra ändå!
Tack, jo visst skulle jag kanske ha sparat på mig till på söndag. Nu har jag dock bränt allt krut och måste samla nytt i 4-5 veckor innan jag kan prestera så där igen. :-)
SvaraRadera