Som det står under "Vaddå resa" så har jag gjort en livsstilsmässig resa och det handlar inte bara om löpningen utan också väldigt mycket om kost.
En bok jag fick av min svärmor i julklapp år 2000 har inspirerat mig en hel del. Det är Susanna Ehdin och Malin Söderströms bok Kokkonst för den självläkande människan. (Finns begagnade här) En fantastisk bok på många sätt som bl a beskriver hur det vi stoppar i oss påverkar kroppen - vi är komplexa varelser och inga maskiner. Vårt genetiska arv och ursprung påverkar rimligtvis också hur våra kroppar fungerar individuellt.
Det var under min sista (senaste?) viktnedgången när jag gick in på kolydratreducerad kost som jag lyckades komma igång med löpningen. Och även om jag inte äter lika strikt idag så äter jag sällan bröd och undviker att äta ris, pasta och potatis i större mängder. Jag har gjort några försök att återintroducera smörgås till frukost och då har jag alltid börjat lägga på mig igen. Märkligt och säkert alldeles individuellt.
Jag har också många små principer och en del är säkerligen motstridiga. Som t ex att jag alltid väljer läsk med socker framför light-varianten. Tror helt enkelt att det är bättre för kroppen med sockret än det är att luras med sötningsmedel. Hellre då att hålla nere konsumtionen av "sockerdricka" till ett minimum. Förr brukade jag och hustrun ofta dela på 1,5 liter cola nu delar vi någon enstaka gång 33 cl cola på två.
Minns när jag var liten och fick dela 33 cl läsk med mina två systrar. Äldsta systern delade och vi andra fick välja glas först, millimeter precision. Inga stora sockerkickar på den tiden. :-)
Märk väl att jag aldrig drack läsk under min kostomställningstid utan det har jag börjat med igen nu när jag tränar regelbundet(?!) och då är det ju en halv burk varannan vecka som mest. Vatten är en fantastisk dryck!
Märk väl att jag aldrig drack läsk under min kostomställningstid utan det har jag börjat med igen nu när jag tränar regelbundet(?!) och då är det ju en halv burk varannan vecka som mest. Vatten är en fantastisk dryck!
En viktig skillnad när jag började äta kolhydratreducerat var att jag började äta mycket mer grönsaker än tidigare och varierat så jag tror det finns många positiva (sido-) effekter av en koständring som man förbiser i debatten. Många som mår bra av "traditionell" mat enligt tallriksmodellen kanske också är duktiga på att äta grönsaker och träna? Eller så är man genetiskt disponerad att äta och må bra av den kosten.
Jag vill inte säga att den ena kosten är bättre än den andra - alla måste få hålla sig till det som de mår bra av och jag tror inte att det finns ett alternativ som är bra för alla. Mår man inte bra så bör man se över helheten i sin tillvaro och livsstil. Samt att överväga alla alternativ i kostväg om man inte är nöjd med vikten - oavsett om man känner att man är för tung eller för lätt, båda kan vara lika jobbiga.
Jag fick nyligen en fråga från en vän som kämpar lite med vikten och provar att ställa om till kolhydratreducerad kost. Ja, du får läsa "LCHF" även om jag tycker att det är ett alldeles sneddebatterat och misshandlat begrepp.
Skulle vilja dela det svar jag gav till honom då han fastnat lite i "ägg och bacon"-frukost-träsket som jag tror många gör. När man dessutom inte känner att den utlovade viktnedgången kommer så skär man lätt ner ytterligare på kolhydrater vilket kan vara helt fel då det oftast är för lite fett som är problemet ... enligt min erfarenhet vill säga.
Här kommer huvuddelen av mitt svar och det kanske kan hjälpa och ge någon annan inspiration - vad vet jag?
---
LCHF fungerade bra för mig och det gjorde också GI. Det är ju disciplinen som är det jobbiga. Man måste ju vara riktigt motiverad. [Det tar tid att ändra rutiner och livsstil] Jag hade mina återfall och omtag under resan. Lösningen var ofta att minska portionerna i kombination med att äta "rätt" och samtidigt se till att kroppen inte hamnar i svält-läge utan får energi nog att hålla förbränningen igång.
Vad gäller ägg o bacon så ledsnar man på det. Jag åt varianter av omeletter till frukost och nu kör jag mest Mild Ekologisk Yoghurt som frukostbas samt 1-2 kokta ägg. Man kan göra tonfiskröra (tonfisk + creme fraiche/turkisk yoghurt) med ägg till frukost t ex. Variera med rökt lax, paprika och brieost eller så om du vill ha något annat. Jag brukade tänka hotellfrukostbuffe ibland och plocka bort bröd och frukt och välja bland det som är kvar (tankemässigt alltså). Bräckt skinka/kassler, hackat ägg och kanske färskost?! Ett par stekta ägg med mycket ost emellan och några skivor rökt skinka och paprika? Du kan säkert komma på andra varianter utifrån dessa - man ska inte vara så traditionell, ibland kan ju gårdagens rester gå att göra en omelett på eller äta som det är till frukost.
Oftast får man ju för lite fett i sig. Jag brukade dricka någon/några klunkar grädde ibland t ex efter jobbet innan jag springer. När jag körde som mest intensivt så hade jag alltid grädde i kaffet på jobbet (1-2 dl om dagen) samt åt cambozola (vitmögelost) till kaffet också - en bra kombo tycker jag. Då äter man inte så mycket lunch och kan fokusera på att äta sådant med mindre kolhydrater.
Något jag också fokuserade mycket på var att tänka mer på att undvika dolt socker än kolhydrater. Det är ju lite samma sak men om man fokuserar på kolhydraterna i pasta eller potatisen så glömmer man lätt sockret i en fruktyoghurt eller sockret i lunch-maten ute t ex sushiris. Socker är värsta sortens kolhydrater. Lunchmat ute är svårt (ofta mycket dolt socker) - jag hade ofta matlåda med broccoli som bas istället för pasta. Köttfärsås med grädde och broccoli, korvstroganoff och broccoli - ja du hajar nog.
Sen vill jag bara säga att jag tror inte att det finns en metod som passar alla utan man måste kämpa och testa vad som fungerar för en själv. Med LCHF kan det också vara så att man inte bara äter för lite fett utan också äter för lite kolhydrater så man får laborera lite med balansen och se till att man får långsamma kolhydrater i sig om man ökar på det lite.
Sedan är sömn och humöret viktigt, man är ju ofta duktig på att klandra sig själv och då blir man lätt lite låg i humöret och då lägger kroppen på sig. Jag käkar tillskott D-vitamin ihop med Omega-3. Det är för humöret. För lite D-vitamin är depressivt och det är även obalans Omega-6/Omega-3. När man äter LCHF så är det lätt att man får för mycket Omega-6 i sig och då behöver man stödja med mera Omega-3. Utöver tillskott så försöker jag få i mig linfrön samt äta lax så ofta jag kan.
Så mat är inte allt - sov gott, beröm dig själv för de små framstegen och klandra dig inte för bakslagen. Unna dig rätt godsaker som ostar och kanske lite mörk chocklad - goda skinkor eller annat sådant som känns bra. Man behöver ju inte så mycket av det, men lite belöning i alla fall.
---
Sedan är det viktigt att tänka på att långsam viktnedgång nog är bättre än snabb och min erfarenhet är att kroppen gärna stannar upp en stund emellanåt och då får man vara tålmodig och vänta på nästa etapp i viktnedgången - istället för att få panik och börja ändra på allt.
Tack för ditt svar!
SvaraRaderaJag tror du kan ha en poäng! Jag märkte idag när jag skulle ta bort mascarana att jag spände käkarna (don´t ask.. Typiskt kvinnligt. Haha!)
Och då märkte jag att käkarna gjorde att det gjorde ont precis där jag har ont i halsen/nacken och snett bakåt i axel/rygg.
Hoppas det löste sig! Såg ditt uppföljande inlägg där. :-)
RaderaDu har inget direkt fokus på träning i det här inlägget och det tycker jag, faktiskt, är bra. Jag tycker det ofta inte nämns att de flestas träningsmängd inte förbrukar så mycket energi. De blir såklart friskare och orkar mer så det är ändå långt ifrån bortkastat. Många får dessutom större aptit när de sätter igång och tränar.
SvaraRaderaEnligt http://www.kaloritabell.com/kaloriforbrukning.html (som jag inte har en aning om den stämmer eller ej men det låter rimligt) så gör man av med 571 kalorier om man väger 80kg och springer i 45 minuter i 7,1min/km. En inte alls ovanlig fart för de som väger 80kg och inte är så tränade.
Det går åt ca 12 sådana pass för att gå ner ett kg om man samtidigt inte äter mer för att man tränat och har ett balanserat intag i övrigt.
Det är inte speciellt peppande när man inser detta men det förklarar också varför man kan hålla på och springa en hel del utan att det upplevs hända så mycket.
Kul att du gillar det annorlunda fokuset i detta inlägg.
RaderaJag har ju haft målbilden att må bra och vad som gör att man mår bra är ju lite olika för oss alla tror jag.
Vikt kan ju vara en sådan sak - för mig har inte vikten i sig varit det viktiga mer än att jag insåg att jag behövde gå ner i vikt för att jag skulle må bra.
Träning är ju också något som gör att jag mår bra. Syftet för mig har inte varit att bli löpare med målsättning att tävla eller prestera bättre - även om jag valt att göra så på motionsnivå.
Personlig utveckling, inre ledarskap och mentalträning är ju också sådant som får mig att må bättre. Förmåga att hantera stress, dålig självkänsla och självförtroende.
Kost ifråga om att äta sådant som är bra för kroppen (inte fokus på vikt) är ju ytterligare ett område. Såsom balansen omega-3/omega-6.
Jag har läst på rätt mycket inom alla dessa områden. För mig har allt varit viktiga steg.
Vad gäller kaloriförbrukningen så kan jag bara bekräfta från mina egna mätningar. 18 träningar med ett snitt tempo på 4:51 min/km med varaktighet 43:57-47:35 minuter så förbrände jag i snitt 630,94 kalorier och jag ligger ju på 78-80 kilo idag.
Att man sedan har vinst i efterförbränning är väl något man bör räkna med också. Johan brukar vara väl påläst så jag länkar till honom http://hjarnfysik.blogspot.se/2012/10/efterforbranning-brann-kalorier-i-soffan.html
Men visst upplever jag att min viktresa mycket mer har med kost att göra än med träningen ... även om träningen garanterat hjälpt till att hålla kroppen i balans.
Fast som du skriver så är ju risken stor att man efter träning äter mer än nödvändigt.
Din filosofi känns mycket vettigare än Katrin Zytomierskas, vars bok jag just läst, trots att jag inser att det nog bygger på samma typ av kost. Jag är dock fortfarande skeptisk till så mycket fett. Problemet med "extrema" dieter är att det tar lång tid och många utövare för att se långsiktiga effekter på hälsa.
SvaraRaderaTack för din kommentar! Jag tycker kanske att min filosofi och min syn på kolhydratreduceringen inte resulterar i vad jag skulle kalla "extrem" diet - vad är "normal" diet? Återkommer till detta i separat inlägg. :-)
RaderaHar (haft) ont om tid att blogga :(