Blodomloppet, Västerås

Det är roligt att springa och tävla, det måste jag erkänna. :-)

Att jag sedan inte har någon som helst rutin är en helt annan sak. Idag när jag sprang milen på Blodomloppet i Västerås så gick jag ut alldeles för hårt. Jag var i alla fall så rutinerad att jag ställde mig lång fram denna gång. Å andra sidan borde man ju ändå försöka hålla sitt tempo, jag drogs med.

Det gick fort i början, sneglade på klockan och såg att det gick i undan. Någonstans runt 3.30-3.40 över startfältet, detta sjönk ju efter en stund till sådär 3.50 och det är på tok för fort för mig. Bara att försöka dra i bromsen. Får lite deja vu känsla här från VasaStafetten. Den stora skillnaden är att det inte alls är samma utförlöpning här. Klockar de första två kilometrarna på 4.15 och 4.02.

Ja, det stumnade i benen på slutet och jag fick en officiell tid på 45:18. Min plan var ju att hålla mig på ett 4.20-4.25 tempo mest hela vägen, men det höll uppenbarligen inte.

Men jag är nöjd för det, tiden gav mig en 125:e plats i herrar 10km och det känns ändå rätt bra då vi var 904 som sprang i den klassen.

Kvällen bjöd ändå på ett fantastiskt väder med perfekta förutsättningar. Ca 20 grader och sol, nästan vindstilla, vad mer kan man begära? :-)

Anmäld till blodomloppet

Här är det fortfarande hektiskt värre. Två intensiva arbetsveckor avklarade och nu börjar barnens aktiviteter sätta igång på allvar också.

Äldsta grabben hade bandyträning idag och senare ska andra sonen iväg på fotbollsmatch. Träningar och matcher börjar fylla upp kalendern här hos oss och i allt det ska träningspass för mamman och pappan rymmas ihop med föräldramöten, gitarrlektioner med mera.

Bara att ta ett djupt andetag och försöka sänka pulsen. :-)

Jag återkommer ju till detta med att jag ligger efter i bloggläsandet, jag vill verkligen hänga med men tiden räcker inte till just nu. Såg att jag nu är på väg att passera 300 olästa inlägg. :-(

Träningen inför Lidingöloppet fortskrider i någon form i alla fall och nu på onsdag är jag anmäld till Blodomloppet 10km här i Västerås. Hoppas att jag ska kunna göra en bra officiell tid på milen där. Fast egentligen känner jag mig inte 100% i form just nu. Får se om jag kan hitta lite fokus de närmaste dagarna.

VasaStafetten, etapp 5

"Tror inte att det ska bli för betungande" ... det där fick jag äta upp igår. :-)

Det var riktigt roligt att springa VasaStafetten. Hämtning och lämning av lagmedlemmar vid det olika etapperna krävde ju sin planering. Den planeringen slapp jag sköta som tur var och kan bara konstatera att det fungerade ypperligt. Bra jobbat Christer!

Jag hade ju ingen aning om vad som väntade på min sträcka, Evertsberg-Oxberg. Det enda jag visste var att banprofilen visade en lång utförslöpning. Speakern vid Evertsberg var vänlig nog att tipsa om att ta det lugnt i början och spara krafterna till slutet ... något jag kanske inte lyssnade alltför noga på. :-)

Som Morgan skrev i sin kommentar på mitt inlägg igår, så innehåller sträckan mycket löpning på myr och de avslutande Lundbäcksbackarna var verkligen något att bita i.

En sammanfattning av löpning är att det gick på tok för fort i början. Efter 500-600 meter så låg tempot en bra bit under 4 min/km och jag var tvungen att dra i bromsen. Första kilometern klockade jag ändå på 4.06 min/km. Därefter följde fyra snabba kilometrar till på strax under 4.30 tempo. Denna del av sträckan var lättsprungen med utförlöpning på asfalt och grusväg,

Så långt hade jag sprungit med torra skor, men nu var det slut med det - ut på myr och slitna spångar. Det blev ett konstant trixande med att försöka springa på spångarna eller att ta sig ut i myren och sikta på grästuvorna. Farten gick ner till 5.20 på denna kilometer. Därefter var det varierande skogsstigar och myrmark och farten ökade till runt 4.40 på de följande 3 kilometrarna.

Lyckades hålla benen ganska rena ändå.
Det var mer vatten än gegga på myrarna

Med 11 kilometrar avklarade i 4.40 min/km så kom då de sköna uppförsbackarna. Man kan säga att det var två uppförslöpor om vardera ca 40 meters stigning fördelat över 1,5 och 1 km vardera. Jag lyckade ändå hålla ett snitt tempo på 5.40 över denna 3K sträcka. Detta trots att jag vid sista backen var så stum i benen att jag var tvungen att gå en bit.

Sista kilometern ner till Oxberg är utför och jag spurtade in i mål och avslutade i 4.20 tempo.

Sammanlagt  blev det 1:12:06 på denna 15 km sträcka och ett snitt på 4.47 min/km. Garmin visar att pulsen låg på galet höga 178 i snitt och 195 i max. Som lag sprang vi på 8:18:53 och hamnade på plats 108/127 i vår klass.

Vinnarna sprang på 5:02:10 och det är ju inte utan att jag blir imponerad av Mikael Ekwalls snitt på 3.18 min/km på sträckan Evertsberg-Oxberg. Att man kan hålla ett sådant tempo över myrarna och skogsstigarna är för mig helt obegripligt.

Lunch i bakluckan - ladda om med ny energi.

Jag var bortbjuden på kräftskiva till kvällen och kunde därför inte äta middag med lagkamraterna. Så när de drog vidare till nästa växling så satte jag mig i bakluckan på bilen och laddade om med lite lunch. Sedan var det bara att åka de 26 milen hem igen, duscha och iväg på fest.

Sitter och fikar i Evertsberg

Det är mycket nu! :-)

Första veckan på nya jobbet avklarad. Det blev en rivstart med allt från att jaga mobiltelefon och systemaccesser till planering av nästa år och fastställa budget.

Inte blev det någon vila idag heller upp i ottan och avfärd mot VasaStafetten. Lite väl tidig uppgång kanske för nu är det några timmars väntan här i Evertsberg. Jag ska springa utförslöpan ner till Oxberg, 15 km. Tror inte att det ska bli för betungande. Å andra sidan är nog utförslöpning min svagaste sida -  jag gillar att attackera backar uppför!

Jo, jag springer för lag e-man, 232, om du får för dig att kolla resultaten.

Sedan blir det att jäkta hem och gå på kräftskiva. Återkommer imorgon!

Semester slut, nytt jobb

Sitter på bussen, semestern slut, dags för första dagen på nya jobbet. Känns lite annorlunda, lite som att komma ut på nytt konsultuppdrag - fast ändå inte. :-)

Igår blev det ett lugnt långpass ihop hustrun. Första passet efter min Sub44 mil.

Tog långvila, vi var iväg till Stockholm två dagar hela familjen och gick på Gröna lund. Var också runt och visade barnen riksdagen, slottet och gamla stan. Dessutom var vi förbi vår gamla bostad i Enskede gård.

Alltid roligt att besöka huvudstaden.

Regn och vilja...

Regn och ovilja att ta sig ut ... det kan räcka långt. Jag hade verkligen ingen lust att ge mig ut i regnet idag. Samtidigt ville ju kroppen verkligen röra på sig.

Tänkte att jag undviker skogen och alla geggiga vattenpölar, blöta hängande grenar och störande träddropp (sådant som kan vara underbart ibland, men inte idag!). Tog mig istället iväg på min asfaltsmil som jag brukar springa. Var lite crazy idag och premiärsprang den åt andra hållet. :-)

Det var ganska glada och lätta ben som pinnade på, det gick undan. En sköna känsla av att glida fram, liksom sväva fram genom regnet. Tittar på klockan och ser att jag just passerat första kilometern på 4.21, jag som inte ens känner mig andfådd. Njuter av löpningen, regnet mot ansiktet och klockar den andra kilometern på 4.14 .. vad är detta? Något fel på Garmin?

Två snabba kilometer och pulsen har inte gått i taket! Lycka! Jag pinnar på och möter första sträckan med lite mer uppförslut, 4.28 på den kilometern. Nästa 4.12 och nu börjar pulsen öka, det börjar kännas lite jobbigt.

Har passerat 5 kilometer och spungit under 4.30-tempo. Börjar lukta en Sub45 runda känner jag, eller kanske bättre? Storhetsvansinnet sätter in. Det är tungt nu, pulsen runt 180-strecket, jag trampar på. Känner lite håll och ett lätt illamående, trampar på ... jag ska banne mig inte ge vika.

Klockar 4.21, 4.28, 4.20, 4.24. Sista kilometern...jag vill lägga mig ner och spy, det gör ont. Men rackarns vad glad jag är, det här kan gå vägen. Bit ihop. 4.32. Stop. Andas, andas, andas, snegla på klockan...

43.57 ... jag gjorde det!!! Sub 44!!!

Är det regnigt och man inte vill springa så är det kanske bäst att få det överstökat så snabbt som möjligt? ;-)

Backintervaller idag

Det är glest mellan blogginläggen nu, med träningen står det bättre till. Jag kör på med mina träningspass, dock utan större plan. Sista semesterveckan har börjat och jag kan bara konstatera att det inte alls blivit träning på den nivå som jag kanske hade tänkt mig.

Efter Stockholm Marathon hade kroppen svårt att komma igång och efter vila så följde en period där jag hade problem med högerfoten. Detta till trots har jag de senaste 60 dagarna lyckats hålla ett snitt över 2 mil i veckan. Någon riktigt löparhunger har jag inte känt, men de senaste veckorna har ändå en tillfredställelse infunnit sig när jag väl kommit ut.

Idag körde jag mitt tredje backintervallpass någonsin. Jag har skrivit tidigare om hur intervaller inte är något för mig och ändå så har jag planerat att springa just backintervaller inför Lidingöloppet. Det är skönt att känna pulsen öka och benen stumna, det här med backintervaller börjar ge lite mersmak :-)

Jag har kört en del styrketräning här hemma också med fokus bålstyrka. Lite blandad styrketräning av okända muskler har det också blivit ... trädgårdsarbete. Det har grävts om i och satts upp nya kompostlådor, lagats gräsmatta, grävt om och planterat i rabatter samt högtryckstvättat plattor och lagt dessa tillrätta samt mycket annat. Ont i kroppen är bara förnamnet...

Men det är riktigt skönt att röja runt i trädgården när vädret är så växlande som det varit. Sol och skugga omvartannat och en lite regnskur då och då. När man är ute trädgården kan man liksom ta vara på sommarvädret. Man kan ju inte vara i spåret hela tiden, eller?

15 år idag

Det blev långpass idag - allt kändes bra efter att jag provsprang milen senast. Den milen blev den 5:e träningsdagen i rad och någon sorts rekord för mig som bara springer max 3-4 spridda pass i veckan. Nu var ju dessa 5 pass inte jättetunga, men det kändes som om det var dags för lite vila ... när allt känns så där bra...

Efter 3 dagars vila (egentligen bara 2 då jag arbetade hårt i trädgården igår) så körde jag alltså ett långpass i högt tempo - det blev nästan 19 km i 4.44 km/min. Låter kanske för bra för att vara sant? Jo, lite för bra är det. Jag tog vätskepaus hos svärmor efter 5km och dessutom ett par fotostopp. 15 minuters paus totalt vilket ger ett snitt på 5.30 min/km om man inkluderar denna tid.

Idag är det 15 år sedan jag och älskade hustrun förlovade oss. Det blir ju inte att vi firar förlovningsdag så där värst utan fokus ligger mer på bröllopsdagen. Passade på att springa förbi kyrkan där vi vigde oss och tog ett par kort där. Det blev en lite dyster bild då solen lyste med sin frånvaro. (Orkar inte mixtra med bilden :)

På fälten mellan Hökåsen och Tillberga utanför Västerås där kyrkan ligger finns denna plana långa cykelsträcka där jag idag fick till ca 800 m i 4.00 min/km utan att alldeles jobba ihjäl mig (hade ju fått foto-vila innan!). :-)

Känns riktigt skön att hålla detta för mig rätt höga tempot under så pass lång sträcka och den senaste tidens våndan över saknad löparglädje och högt tempo är nu som bortblåst.

Vädret följde det svenska snittet med växlande molnighet - ömsom sol, ömsom regn, medvind och motvind (har förvisso lite mindre med vädret att göra), men mest uppehåll och sköna 18-19 löpargrader.