2012-08-29

Blodomloppet, Västerås

Det är roligt att springa och tävla, det måste jag erkänna. :-)

Att jag sedan inte har någon som helst rutin är en helt annan sak. Idag när jag sprang milen på Blodomloppet i Västerås så gick jag ut alldeles för hårt. Jag var i alla fall så rutinerad att jag ställde mig lång fram denna gång. Å andra sidan borde man ju ändå försöka hålla sitt tempo, jag drogs med.

Det gick fort i början, sneglade på klockan och såg att det gick i undan. Någonstans runt 3.30-3.40 över startfältet, detta sjönk ju efter en stund till sådär 3.50 och det är på tok för fort för mig. Bara att försöka dra i bromsen. Får lite deja vu känsla här från VasaStafetten. Den stora skillnaden är att det inte alls är samma utförlöpning här. Klockar de första två kilometrarna på 4.15 och 4.02.

Ja, det stumnade i benen på slutet och jag fick en officiell tid på 45:18. Min plan var ju att hålla mig på ett 4.20-4.25 tempo mest hela vägen, men det höll uppenbarligen inte.

Men jag är nöjd för det, tiden gav mig en 125:e plats i herrar 10km och det känns ändå rätt bra då vi var 904 som sprang i den klassen.

Kvällen bjöd ändå på ett fantastiskt väder med perfekta förutsättningar. Ca 20 grader och sol, nästan vindstilla, vad mer kan man begära? :-)

6 kommentarer:

  1. Låter som en härligt kväll. Håller med det är kul att tävla. Tiden ska du vara nöjd med och den kan du förbättra med träning på att tävla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag var ju inte direkt förbered på detta lopp. Hade inte "laddat" alls. Gott om förbättringsutrymme. :)

      Radera
  2. Grattis och bra krigat! Inte ovanligt att dras med i startrusningen.

    Du slronger hlt klart sub44 om du får göra ditt eget lopp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, visst har jag sub44 nära i sikte nu. :-) Det är inget fokuserad mål jag har, men visst vore det som ett skönt kvitto.

      Radera
  3. Härligt kämpat! Det är klurigt det där med starten. Står man för långt bak blir man stressad, försöker springa om, och går ut i för hög fart. Står man för långt fram hetsas man av att försöka haka på de övriga löparna, och går ut i för hög fart. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Jag misstänker att du upplevt samma sak. :) Denna gång tillhörde jag definitivt skaran som gick i ut i för hög fart.

      Lite klurigt också när man vet att det blir lite trångt en bit efter start - då vill man verkligen inte släppa förbi för många och bli bromsad.

      Radera