Det var riktigt roligt att springa VasaStafetten. Hämtning och lämning av lagmedlemmar vid det olika etapperna krävde ju sin planering. Den planeringen slapp jag sköta som tur var och kan bara konstatera att det fungerade ypperligt. Bra jobbat Christer!
Jag hade ju ingen aning om vad som väntade på min sträcka, Evertsberg-Oxberg. Det enda jag visste var att banprofilen visade en lång utförslöpning. Speakern vid Evertsberg var vänlig nog att tipsa om att ta det lugnt i början och spara krafterna till slutet ... något jag kanske inte lyssnade alltför noga på. :-)
Som Morgan skrev i sin kommentar på mitt inlägg igår, så innehåller sträckan mycket löpning på myr och de avslutande Lundbäcksbackarna var verkligen något att bita i.
En sammanfattning av löpning är att det gick på tok för fort i början. Efter 500-600 meter så låg tempot en bra bit under 4 min/km och jag var tvungen att dra i bromsen. Första kilometern klockade jag ändå på 4.06 min/km. Därefter följde fyra snabba kilometrar till på strax under 4.30 tempo. Denna del av sträckan var lättsprungen med utförlöpning på asfalt och grusväg,
Så långt hade jag sprungit med torra skor, men nu var det slut med det - ut på myr och slitna spångar. Det blev ett konstant trixande med att försöka springa på spångarna eller att ta sig ut i myren och sikta på grästuvorna. Farten gick ner till 5.20 på denna kilometer. Därefter var det varierande skogsstigar och myrmark och farten ökade till runt 4.40 på de följande 3 kilometrarna.
Lyckades hålla benen ganska rena ändå. Det var mer vatten än gegga på myrarna |
Sista kilometern ner till Oxberg är utför och jag spurtade in i mål och avslutade i 4.20 tempo.
Sammanlagt blev det 1:12:06 på denna 15 km sträcka och ett snitt på 4.47 min/km. Garmin visar att pulsen låg på galet höga 178 i snitt och 195 i max. Som lag sprang vi på
Vinnarna sprang på 5:02:10 och det är ju inte utan att jag blir imponerad av Mikael Ekwalls snitt på 3.18 min/km på sträckan Evertsberg-Oxberg. Att man kan hålla ett sådant tempo över myrarna och skogsstigarna är för mig helt obegripligt.
Jag var bortbjuden på kräftskiva till kvällen och kunde därför inte äta middag med lagkamraterna. Så när de drog vidare till nästa växling så satte jag mig i bakluckan på bilen och laddade om med lite lunch. Sedan var det bara att åka de 26 milen hem igen, duscha och iväg på fest.
Låter som att du hade ganska kul.... :-).
SvaraRaderaDin berättelse påminner mig om när jag sprang uppe vid Storulvån och Hemavan (Icebug24).
Ganska likt mina egna erfarenheter från 2008 och 2009 — även om jag var ungefär en och en halv minut snabbare ;-). Sedan lyckades jag byta till sistasträckan, vilket innebar ett betydligt snällare underlag och därmed högre tempo!
SvaraRaderaUtan att ha kollat närmare tror jag att din individuella insats var bland de bättre i ditt lag. Bra sprunget!
Ja, inte är de att leka med inte - backarna och myrarna. :-) Tjusigt sprunget!
SvaraRaderaSjälv sprang jag när det begav sig Risberg-Evertsberg samt sista sträckan. Skitkul att gå i mål under den berömda parollen.
Jättetrevlig tillställnign tyckte jag, och perfekt teambulding. I mitt fall drog vi ihop ett lag på jobbet.
Sistasträckan kan man verkligen inte klaga på! Jag fick äran att ta laget i mål både 2010 och 2011 - sist i ungefär fyraminuterstempo. Finare upplopp får man leta efter!
SvaraRaderaLennart - det var mycket roligt, kan tänka mig springa nästa år igen.
SvaraRaderaMorgan - tack, men jag ska nog lyckas springa snabbare nästa gång! ;)
Bureborn - tackar, det låter som om både du och Morgan gillar sista sträckan. Jag kanske ska försöka mygla mig in på den nästa gång då!? :-)
Tungt jobbat i dubbel bemärkelse!
SvaraRadera