Svaret var som jag misstänkte...

Jag var hos naprapaten idag för andra gången sedan jag fastnade i mitt löparberoende. Den första gången var 2012 inför Stockholm Maraton när min vänstra hälsena gav upp. Rådet då var stenhård excentrisk träning med tåhäv. Ryggsäck med fyllda vattendunkar och låååångsamma tåhäv. Ett annat råd var att gå ut i skogen och vandra med tung ryggsäck och jogga längs stigar eller i obanad terräng för att träna fötterna och lederna. Dessa två andra råd tog jag aldrig till mig.

Den gången, med hjälp av bra rehab råd från bl a bureborn, så kom jag snabbt igång med min träning igen och kunde springa mitt första Maraton på för mig fantastiska 3.53.

Idag hade jag tid bokad hos naprapaten dels för att jag är jäkligt stel i kroppen dels för att jag aldrig blivit helt bra i vänster hälsena. Besvären kommer och går och jag kör lite extra excentrisk träning och håller efter. Men som sagt återkommer besvären. Då är det lika bra att rådfråga expertisen ... och få det där svaret man väntar sig.

Detta besök bjöd på plågsam massage av vänster vad och ner längs hälsenan. Några sköna knäckningar och tillrättaläggande av kotor. Och sedan råd om hälsenan förstås.... jag måste träna styrka! "Du måste in på gym och köra hårda tunga träningspass excentriska tåhäv med vikter och annan styrketräning anpassad för löpare. Jag föreslår också att du springer längs stigar i skogen och längs mountainbikespår. Nämnde jag förra gången att du även med fördel kan vandra i skogen med tung ryggsäck?". 

Jag visste ju nästan innan vad jag skulle få höra. Men det var också det jag ville höra - att det inte var något annat som verkade vara dåligt. Om inte dessa träningsinsatser skulle hjälpa så fanns ju också alternativet med att prova stötvågsbehandling, men först träning.

Så nu väntar inventering av potentiella gym för mig. När jag tänkter mig själv på gym är det lite som att försöka blanda vatten och olja. Jag upplever inte att jag liksom befinner mig i rätt medium när jag är på gym. Får försöka ändra på den bilden av mig och själv och hitta något ställe där jag kan känna mig lite hemma. 

Annars tog jag mig iväg ikväll iväg på lite av en feel-good löpning. Sprang iväg för att mjuka upp kroppen lite och fann mig själv behagligt lunka i 5.20 tempo i en vindstilla sensommar kväll mitt i solnedgången. Luften så där härligt kvällsfrisk och samtidigt fick jag känna den sköna växlingen mellan varma och svala luft fickor efter vägen. Jag sprang bara som det föll mig in och när jag var hemma hade jag sprungit drygt 11 km - bra mycket mer än vad som kanske är lämpligt dagen efter en miltävling?!

Blodomloppet, Västerås

Gubben lever minsann!

Det har varit tyst här på bloggen ett tag, men ni som tittat in någon gång ibland har kanske sett till höger att det tränas ändå. Jag har 4 opublicerade ofärdiga inlägg, bland annat det om Frankrike. Har liksom inte blivit att jag kommit hela vägen fram till publicering.

Det känns att jag är tillbaka på jobbet och som vanligt dyker jag helhjärtat ner i det som finns att göra. Ni som följt mig vet väl att jag är lite av arbetsnarkoman och gillar det jag gör. I år blir det lite skillnad dock - jag prioriterar ändå min träning (men tydligen inte bloggande). Jag kör med bestämdhet träning inför Lidingöloppet och det känns som om det går bra. Förra året då jag gjorde premiär på LL så gick det inte så bra. Jag hade just bytt jobb och hann inte med att träna som planerat. Så ska det inte bli i år.

Efter mina 3.30 på Stockholm Maraton så säger McMillan Running Calculator att jag borde klara 30 km på 2.26. Jag har respekt för terrängen på LL och har jag formulerat ett träningsmålet för LL på 2.30, alltså 5 min/km. Träningen går bra - får se om det håller.

Men ikväll var det tävling för mig!

ABB storsatsar på Blodomloppet i år och står för anmälningsavgift och en tröja med texten "På väg mot det hållbara samhället – följ med!". På min avdelning ställde vi upp med två lag. Tydligen var det totalt 136 lag och sammanlagt 680 ABB:are anmälda. Nu springer ju inte alla då man även kan välja att gå 5 km om man vill. I mitt lag var vi 3 som sprang 10 km och 2 som sprang 5 km ... jag hade bästa tiden. :-)

Jag tycker det gick riktigt bra ikväll även om det inte blev något personbästa. Den officiella sluttiden blev 42.26 och alltså 10 sekunder sämre än mitt personbästa på Mälarenergi Stadslopp 11/6 i år. Det räckte till en 95:e placering i alla fall och det är jag nöjd med.

Jag gick helt enkelt ut alldeles för hårt i år igen! Jag gjorde personbästa på de inledande 5 km med 20.40! :-)

Belöning för insatsen (lite oskarpt)

Sedan kom verkligheten ikapp mig och vid ingången på 7 km precis efter den andra nämnbara backen på banan så hade jag så ont (kramp) i höger sida att jag var tvungen att stanna och försöka stretcha ut. Det hjälpte lite, men jag bet ihop och sprang i mål i alla fall. Den där 7:e kilometern klockades på bedrövliga 4.55 och sedan ökade jag tempot in mot mål med km-tider 4.30. 4.24, 4.08.

Jag ser ändå att uthålligheten (5 km) på det högre tempot är ett gott betyg för min kapacitetsförbättring - jag har Sub42 inom räckhåll.

Som lag får man också picknick-kasse att dela på och det blev ett härligt avslut tillsammans med kollegorna.

Lite backe igen

Gårdagens resdag gick riktigt bra. Det blev en lång resa upp till Sollefteå. Från Sundsvall till Kramfors så var tåget ersatt med buss, men tiderna hölls så jag kom med den anslutande bussen till Sollefteå.

På hemvägen just när jag svängde ut på E4:an igen så blev jag dock inte så lite irriterad en stund när jag plötsligt skådar...

Inte nu igen!

Kör in på en rastplats och kollar kylarvätskenivån. Tråget var praktiskt taget tomt och långt under min-gränsen. Jag ringer verkstaden i Sollefteå igen och får till svar att jag ska köra till Volvo verkstaden i Härnösand - det ska inte vara några problem. :-)

Väl där letas efter läckage men inget hittas. Man konstaterar att det måste ha varit kvarvarande luft i systemet som gått ut och de fyller glatt upp med ny kylarvätska och skickar iväg mig igen. Jag kom hem utan flera varningar så allt verkar vara i sin ordning.

Ikväll blev det backintervall för mig, det var längesedan jag sprang backintervaller. När jag sprang iväg så poppade den där tanken upp i huvudet ... "backintervall". Varför inte? Det blev ett skönt pass i spåret här hemmavid, ett pass som redan känns i benen.

Jag har haft två vilodagar sedan söndagens lätta långpass. Då sprang jag sköna 16 km i 5.10 tempo i härligt sommarväder. Just nu är det verkligen härligt lummigt, frodigt grönt i spåren här hemma.

Däremot har jag besvär med vänster hälsena igen. Tror att det har mest med spänningar att göra, jag är stel. Fick stretcha flera gånger under mitt långpass och det hjälper lite. Sista stretchningen under passet var utförlig och då kände jag nästan inte av hälsenan efteråt.

Men jag blir stel igen och idag kände jag också av hälsenan. Det där stör mig lite för det kommer och går men blir aldrig helt bra.

Resdag

Jag är tillbaka från Frankrike och igår var jag också tillbaka på jobbet. Det blev 12 underbart sköna dagar på Franska Rivieran - ska se om jag får ihop ett litet inlägg om det när bilder är genomgångna. :-)

I början av semestern, på väg norrut, så körde vi ju på en grävling och blev stående på E4:an tidigt på morgonen. Bärgaren lämnade bilen på en semesterstängd verkstad. Efter mycket ringande så lyckades jag få bilen flyttad från den semesterstängda verkstaden i Kramfors till en öppen i Sollefteå.

Förhoppningen var ju att vi bilen skulle hinna bli reparerad så att vi skulle kunna hämta den på vägen hem. Det gick naturligtvis inte, den blev klar dagen efter vi landat i Nice.

Så idag reser jag till Sollefteå för att hämta hem bilen.

Det blir 8 timmar på buss och tåg... och sedan 45 mil i bilen hem. En riktigt lång resdag helt enkelt. Hoppas nu att alla anslutningar och byten ska fungera som planerat.