Ikväll valde jag att ge mig ut och springa utan broddar... det ångrar jag lite. Tror kvällens underlag var det sämsta jag sprungit i under denna vinter. 1-1,5 cm sorbet överallt. Det var inte halt, men det fanns liksom inget fäste heller, inget som svarade under fötterna när jag satte ner dem. Riktigt trist underlag.
Planen för kvällen var att springa lätt och lugnt i 5-8 km. Trots underlaget så kändes det bra i kroppen så jag slog in på den vanliga milrundan. Långsamt blev det i alla fall och det känns bra att jag kunde hålla det långsamma tempot, 5.25 i snitt.
Just nu ökar jag försiktigt volymen i träning och tror att det är bra att samtidigt inte springa för snabbt. Tror att det är bättre att lägga in mer fart igen när volymen ökat och veckorutinen åter är på plats.
Dessutom känns det väldigt skönt just nu att liksom bara cruisa fram genom omgivningen och känna kroppen jobba på en hanterbar, komfortabel, nivå...att bara känna löparglädje.
Sorbet är verkligen inte lätttassat. Själv gled jag omkring i drygt decimeterdjup sorbet på skogsstigen. Helt matt i benen efteråt. Löptempo: 8:30...
SvaraRaderaTror din strategi är klok. Bättre att låta kroppen få vönja sig vid lite volym innan man drar upp farten.
Visst är det tungt med sorbet - men inget ont som inte har något gott med sig. Det är säkert bra för benen i något avseende.
RaderaFörra våren tror jag att det var mina maxade milrundor som dödade min hälsena. Så nu ska jag ta det varligt. :-)