Frånvaro, tystnad.
Motivationsdipp och arbetsfokus.
Men jag kämpar på och försöker få rätsida på träning och motivation. Bloggen är inte död - inte i mitt sinne. Den är väldigt lite uppdaterad, inte alls uppdaterad på lång tid nu. Jag har några inlägg som ligger opublicerade, oavslutade.
Tror att jag inte har någon anledning att skriva om jag liksom inte har någon anledning att skriva... om ni förstår hur jag menar. När träningen faller i total misär och resultaten uteblir, då finns inte så mycket att skriva på en löparblogg.
Idag har jag dock något att skriva. Jag har tävlat igen! Det var något fantastiskt roligt! Jag insåg inte detta förrän jag stod i startfållan idag, jag kände inte glädjen förrän adrenalinet började genomsyra kroppen helt sådär efter 500 meter...kanske lite tidigare än så. Tror kanske att hornen i pannan växte ut samtidigt som startskottet gick.
Någon fantastisk prestation var det inte i jämförelse med förra årets tävlingsresultat, men sett ur sista årets träning så var det helt enormt.
Jag gick till start i Blodomloppet som del i det lag på jobbet som skulle springa 10 km. Tänkte att jag kunde ta detta som ett träningspass och satte upp det tuffa målet på 50 minuter. Det är liksom där jag ligger kapacitetsmässigt just nu...trodde jag.
Det rullade på riktigt bra idag och jag fokuserade på att ha hålla ett bra harmoniskt rörelsemönster där steg, andning och hållning liksom skulle hänga ihop. Jag fann det märkligt lätt att ligga runt de 4.40.
Motivationsdipp och arbetsfokus.
Men jag kämpar på och försöker få rätsida på träning och motivation. Bloggen är inte död - inte i mitt sinne. Den är väldigt lite uppdaterad, inte alls uppdaterad på lång tid nu. Jag har några inlägg som ligger opublicerade, oavslutade.
Tror att jag inte har någon anledning att skriva om jag liksom inte har någon anledning att skriva... om ni förstår hur jag menar. När träningen faller i total misär och resultaten uteblir, då finns inte så mycket att skriva på en löparblogg.
Idag har jag dock något att skriva. Jag har tävlat igen! Det var något fantastiskt roligt! Jag insåg inte detta förrän jag stod i startfållan idag, jag kände inte glädjen förrän adrenalinet började genomsyra kroppen helt sådär efter 500 meter...kanske lite tidigare än så. Tror kanske att hornen i pannan växte ut samtidigt som startskottet gick.
Någon fantastisk prestation var det inte i jämförelse med förra årets tävlingsresultat, men sett ur sista årets träning så var det helt enormt.
Jag gick till start i Blodomloppet som del i det lag på jobbet som skulle springa 10 km. Tänkte att jag kunde ta detta som ett träningspass och satte upp det tuffa målet på 50 minuter. Det är liksom där jag ligger kapacitetsmässigt just nu...trodde jag.
Det rullade på riktigt bra idag och jag fokuserade på att ha hålla ett bra harmoniskt rörelsemönster där steg, andning och hållning liksom skulle hänga ihop. Jag fann det märkligt lätt att ligga runt de 4.40.
|
Kändes lite magiskt att få spurta in i mål, att riktigt få trycka ifrån i stegen. Jag kände mig stark när jag gick i mål. Direkt efter målgång kände jag mig slut, så slut att jag trodde magen skulle vända på sig.
Det är svårt att hålla igen när man tävlar....
Det är jätteroligt att tävla...
Tror jag hitta lite träningsmotivation igen.
