Gott slut, gott nytt

Har funderat en tid på att det är dags att uppdatera avsnittet "Vad då resa?". Det har ju hänt en del sedan jag skrev den delen av resan och under året har det hänt rätt mycket. För er som stört er på stavningen "Vaddå" så rättade jag det nu. :-)

Men istället så kan jag lite kort bara konstatera att det blev en ändring i planerna för året. Jag hade ursprungligen satt Lidingöloppet som mitt huvudsakliga mål - nu blev ju det istället Stockholm Marathon.

I början av året i träningen inför SM så åkte jag på en förkylning, träningsuppehåll och sedan alldeles för hastig ökning av träningsvolym med påföljande hälseneproblem. Jag kunde inte springa Premiärmilen som jag anmält mig till och jag trodde inte att jag skulle kunna springa SM alls.

På något sätt lyckades hälsenan återhämta sig och jag kunde till slut få upp en del volym på träningen och genomföra Stockholm Marathon. Så där lite drygt ett år efter att jag börjat springa på allvar så genomförde jag alltså den där kalla, blöta och blåsiga löpningen och det blev ändå en fantastisk upplevelse. Att jag klarade av att springa på under 4 timmar kändes nästa overkligt.

Lite marathonblues följde och det var svårt att hitta rutin i löpningen igen. Att ladda om inför Lidingöloppet var svårt. Inför sommaren hade jag sagt upp mig på jobbet och nya utmaningar väntade efter sommaren. Under sommaren fortsatte löpningen på grundnivå och utan den där riktiga gnistan. När så började nya jobbet så fullkomligen drunkade jag i arbete. 

Lidingöloppet blev inte riktigt den positiva upplevelse jag hade hoppats på. Det gick riktigt bra de första 25 km. De sista 5 blev en riktig plåga där jag varken kunde springa uppför eller nedför - fick hoppa på ett ben med trilskande knä. Hade tränat alldeles för lite.

Men med lite perspektiv så kan jag ändå konstatera att mitt ny-vunna löparintresse fortsätter och även om jag stundom får leta lite inspiration och kämpa med prioriteringarna för träning så är det oftast lika roligt att springa, att veta att jag kan springa - det är jag oerhört tacksam och glad för.

Ser fram emot ett nytt år, nya utmaningar och nya löparupplevelser. 

Gott Nytt År!

Nyårsdessert

Som jag skrev i föregående inlägg så har fifflat lite med att få till dessert till nyårsafton. Vi är inbjudna till en av hustruns arbetskamrater och dit kommer också två andra par som vi inte känner. Roligt att träffa lite nya människor!

Nyårsmenyn följer modellen med knytis och vi har förärats med att ordna dessert. Jag har ingen aning om vad som kommer att serveras i övrigt och man vill ju göra något roligt så där på nyårsafton. När det kommer till matlagning så är desserter inte mitt starka kort - har lite dålig fantasi inom det området och jag äter hellre en förrätt än en efterätt. :-)

Planen blev att söka efterrättsdricka och hitta en matchande dessert. Det gick lite sisådär kan jag säga. Däremot kom jag att tänka på ett riktigt gott dessertvin som jag drack för några år sedan vid en middag. Det var ett ganska friskt och lätt mousserande vitt dessertvin.

Det närmaste jag kunde hitta det vinet som jag minns var Nivole. Till det har jag nu bestämt mig för att göra en ganska enkel efterrätt - äppelpaj på burk. Nu kanske inte äppelpaj är det som är mest spännande och exotiskt på nyårsafton, kanske heller inte bäst passande till detta dessertvin om man läser vad det passar till, men jag tror faktiskt att det kan bli riktigt bra.

Äppelpaj på burk då? Jo, jag har blev lite inspirerad när jag var på kurs i Sigtuna då de serverade någon form av äppelpaj/äppelkompott i små glasburkar.

Lånade denna bild från IKEA, finns här.

Letade lite recept på nätet och slog ihop två stycken till ett nytt.

Färdiga pajdegsmulor

Först har jag gjort lite pajdegsmulor på klassiskt manér:

50 g smör, rumsvarmt
1/2 dl strösocker
1–1 1/2 dl vetemjöl

Bara att sprida ut på plåt och grädda i ugnen på 200 grader.

Stekta äppelbitar

Till det behöver man ju också lite äpplen. Dessa ska stekas i panna. Jag blandade lite vanligt socker och muscavado socker för att få lite mer sting.

ca 3 äpplen, tärnade
20-30 g smör
2-3 msk socker, muscavado socker
1 msk mald kanel

I det ursprungliga receptet så var det vaniljsås till. Provade att göra den igår, men blev inte alls nöjd med kombinationen av smakerna. Istället hade jag förberett ett annat alternativ och det föll mycket bättre ut.

Mascarponekräm - det är grejer det ... riktigt mäktigt blir det, men fantastiskt krämigt och gott.

250 gram  mascarponeost
1 dl  crème fraîche
1-2 krm  kardemummakärnor
0,5 dl  florsocker

Mortla kardemummakärnorna och rör ihop allt.

Igår provade jag gröna äpplen och idag gjorde jag om allt med röda äpplen och de kommer ut som vinnare. Så nu vet jag exakt vad jag behöver göra imorgon förmiddag.

Förpackat och redo för servering - praktiskt om man ska ta med sig!

Hoppas det ska passa de övriga gästerna  - det fick godkänt av testpanelen här hemma i alla fall. :-)

Bra känsla igen

Efter senaste tidens känsla av "motgång", det vill säga att jag helt enkelt inte hittar den där lusten att springa, så hade jag idag en bra känsla när jag sprang milen.

Det blev en helt oplanerad milrunda där jag inledde lugnt de första 3 km ihop med hustrun. Därefter satte vi på lite musik istället och jag ökade tempot. Detta blev ett riktigt skönt pass med lite inslag av fartlek, men främst bara njuta av att springa. Fokuserade lite på andning och teknik också. Hälsenan är mycket bättre - lite känningar den första kilometern, men inget nämnvärt under resten av löpningen eller efteråt.

Tror jag behöver ha lite mer av sådana pass för att bygga upp den där känslan igen av att vilja komma ut och springa. Såg att detta blev det tredje passet denna vecka och kanske är det så enkelt att lite regelbundenhet och volym på träningen skapar den där rätta känslan som jag nu saknar?

Det blev inget inlägg under gårdagen, mest för att jag inte kände för att skriva. Den där krogrundan i fredags blev lång, hann avverka 3 krogar under kvällen med start vid 16-tiden - kom hem kl 3. :-)

Ändå blev det rätt sansat. Jag var uppe och igång redan före 10 på lördagen. Handlade mat och provade på att laga till nyårsdesserten (mer om det senare). Därefter lunch och ner på stan igen för att gå på bio hela familjen - vi har verkligen sett framemot att se Hobbit! De 3 timmarna i biosalongen kändes knappt som 2 timmar. Gillar filmen, den var riktigt bra faktiskt. Nu får man vänta på uppföljare. :-)

Vad kallar man...?

Efter mycket om och men lyckades jag sparka ut mig själv genom ytterdörren med träningskläder på!

Det satt långt inne kan jag lova. En lång inre dialog där jag lååångsamt övertalade mig själv och samtidigt bytte om under 30-40 minuter. Så konstigt det där att jag så gärna vill ut och springa och ändå så ogärna vill byta om ställa mig ute i kylan! När jag väl står där utanför huset och väntar på att träningsklockan ska låsa in GPS-satelliterna så känns det ju ändå riktigt skönt och helt rätt - kroppen vill springa.

Med tanke på mina småkänningar i vänster hälsena igen så försöker jag ändå hålla mig till lite kortare och lugnar löpning. Tror det är vettigt att komma igång lugnt och successivt öka volymen.

Kanske sprang jag snabbare än jag borde ha gjort ikväll, men det gick inte extremt fort. Snittade strax under 5 min/km över de 7,5 km jag sprang. Sprang i tänkt maratontempo alltså.

Nu till dilemmat. Vad kallar man då ett sådant här pass? Satt i Garmin Connect och skulle sätt namn på passet - alldeles tomt i huvudet. Slutade med att jag skrev "Må-bra-pass". För det är precis vad det var.

Annars brukar jag klämma dit "långpass", "distanspass", "milrunda", "tempo" eller något sådant, men inget passade ju inte på 7,5 km i tänkt maratontempo!

Finns det någon samlad löpar-lingo-ordbok där man kan slå upp definitioner på olika träningpass? Om det saknas en definition för detta så blir mitt bidrag i så fall "Må-bra-pass" med definitionen "ett pass i tänkt maratontempo över 75% av din normalsträcka". :-)

Annars har jag jobbat idag och det var lugnt på kontoret. Bara några få tappra själar på plats - det är ett rent under vad man kan få uträttat en dag när man får jobba ostört!

Imorgon kommer jag att nyttja lite av mitt fiktiva flexkonto och sluta lite tidigare. Ska gå på stan en stund tillsammans med hustrun och byta lite julklappar. När hon sedan åker hem så går jag vidare på en krogvända med en barndomsvän. Vi hörs kanske på lördag eftermiddag igen.... :-)

Pulsa i snön

Det blev en kort vända med hustrun idag. Med all snö som kommit så försökte vi vänta in snöplogen, men man vill ju också springa i det lilla ljus som bjuds om dagarna också.

Någon plogad cykelbana stod inte att finna. Decimeterdjup nysnö eller halvpackat snömodd var vad som bjöds. Det gick i lugnt tempo och blev en ganska skön lunk genom det snöiga landskapet.

Jag tycker det blir ett så skönt "dovt ljud" ute när det just snöat - allt är så lugnt på något sätt. Ändå var det mycket folk i rörelse. Många som ville trampa igång stinna magar misstänker jag.

Hälsenan känns redan mycket bättre och även om jag har känningar när jag springer så är det inte något som stiger över en 2:a på en skala till 10.

Julafton blev lugn och skön, så roligt att träffa hela familjen på julafton. Någon brist på mat var det inte och även om man försöker hålla igen lite så blir det ju alldeles för mycket att äta under hela dagen. :-)

Idag har det varit en lugn juldag här hemma. Grabbarna har fått sin efterlängtade speldag så de har suttit framför dator och tv-spel i princip hela dagen. Vi kastade ut dem i snöhögen utanför en kort stund efter lunch så att de skulle få lite friskluft i alla fall.

God fortsättning!

O/0 -rutin och -form

Hmm, hur tänkte jag nu när jag skrev denna rubrik? Den föll sig så bra när jag tänkte kring hur jag skulle sammanfatta läget...gör väl ett försök. :-)

Ingen ordning nu - o-rutin och o-form. Jag får inte riktigt till den där strukturerade träningen, även om jag inte kan säga att jag anstränger mig extremt mycket heller. Det blir noll-rutin och noll-form helt enkelt.

Själva facit på det är ju långpasset i söndags som inte var en glimmrande upplevelse, men skönt på sitt sätt och det var inte problematiskt. Däremot har vänster hälsena börjat gnälla sedan dess.Inser att jag helt enkelt kanske sprang både fortare och längre än jag egentligen hade form för. Att då springa så långt kanske helt enkelt beror på bristande rutin.

Vid den här tiden förra året låg jag på drygt den dubbla volymen löpning - både i tid och distans. Minns att jag tänkte att jag vid den tidpunkten tyckte att jag hade en formtopp vid alldeles fel tillfälle.Nu intalar jag mig själv att det är bra att ligga lite på sparlåga vid denna tidpunkt, men hög tid att börja hitta rutinen och formen snart igen.

Nu får jag helt enkelt ägna mig åt att stärka upp hälsenan igen och successivt trappa upp volymen. Det som stör extra mycket är att crosstrainern har lagt ner verksamheten - träningsdatorn på den är död. Den är ett superbra komplement till löpningen och ett bra alternativ för trilskande hälsenor. Kanske är detta ett tecken på att jag ska skaffa träningskort och ta mig till en träningslokal?

Igår sprang jag en kortare runda innan jobbet. Det får nog bli sådana lättare 4-5 km rundor nu framöver.

Annars är det lite julbestyr som står på agenda. Lugnt och skönt då alla julklappar är klara och vi åker bort till min ena syster på julafton. Vi tar med oss lite av julmaten såsom köttbullar, rödbetssallad lite folköl och dessutom ska jag göra min laxpaté. Laxpaté är någon som jag testade för några år sedan och som jag fortsatt göra sedan dess. Brukar servera den med romsås, men i år ska jag prova att ha saffransaioli som alternativ också.

Nu är det dags att sno ihop smeten för köttbullarna!

Inte en nionde dag

Det har gått åtta dagar utan löpning, men det blev inte en nionde.

Förhandlingen igår gick ganska lätt. Jag fick vara hemma och springa ... om jag tog hand om tvätten, körde allt skräp i garaget till återvinningen och ställde upp julgranen innomhus!

Men vad sjutton - vad är det inte värt att få springa ett långpass efter åtta dagars löpartorka?! Jag hade lätt gått med på ett par krav till. :-)

Planen för dagen var långpass, typ 2 mil i planerat maratontempo. Resultatet blev 21,5 km i 4.56 tempo - helt i linje med planen och jag är mycket nöjd med det.

Fast samtidigt vet jag inte riktigt hur jag ska summera passet. Kanske räcker det med "skönt att få komma ut"? Det var nämligen inte vackert, bjöd inte på löpningsmässigt skönt flyt, det var inte lätt eller harmoniskt, helt enkelt inte njutbart. Egentligen bara nödvändigt och rent mekaniskt. Fantastiskt skönt när det tog slut - tror flera av er känner igen känslan.

Sprang med mina YakTrax-broddar idag och det var nog bra. Jag har relativt lite mönster i sulan på mina skor och misstänkte att det med packad blötsnö ute skulle vara relativt halkig. Är riktigt nöjd med dessa broddar då de liksom täcker hela fotsulan och även om de bygger upp en del så tycker jag inte att det påverkar löpningen alltför mycket i jämförelse med greppet man får - annat än när man kommer till ren asfalt där de både låter mycket och påverkar känslan och löpningen.

Här fungerar broddarna hyfsat, även om jag helst håller mig på snösträngen till vänster

Här fungerar broddarna rent gudomligt bra - mestadels nedtrampad och packad snö. 

Staffan skrev ett bra inlägg på sin blogg om detta med missförståndet kring halka i vintertid. Jag äger inga Icebugs eller dubbade skor alls. Springer i samma typ av skor året runt, jag skulle nog må bra av ett par alternativa skor, men känner inte att jag specifikt behöver ett par vinterskor. I stället håller jag med om att det är mönstringen i skorna som är det viktigaste och där hjälper mina broddar upp på ett tillräckligt bra sätt för mig idag med det tempo jag håller. Ren is är det ändå ganska sällan tycker jag och då funkar oftast broddarna bra för mig också - jag kan leva med sänkt tempo vid dessa tillfällen.

Lördagsbestyr

Snacka om att jag slocknade tidigt igår, typ halv tio. Inte så konstigt att jag vaknade halv åtta imorse - rejält utvilad. :-)

Planen för dagen var egentligen att hinna med att springa ett långpass - men se det blir inget med det idag.

Istället blev det lugn och skön morgon. Sedan lämnade jag och hustrun av barnen hos svärmor för lite besök i pulkabacken och pepparkaksbak.

Barnfria. 

Vad gör man då? 

Jo, ner på stan för att fixa de sista julklapparna. Det mesta är redan klart - riktigt skönt att gå runt på stan och strosa tillsammans, äta lunch. Ingen stress, det var förvånansvärt lite folk på stan. Nu är vi klara med julklapparna i alla fall. Hmm, jo jag har väl kvar att handla något åt min livskamrat då iofs.

Idag har vi inhandlat julgran också, valde att göra det utan barnens samtycke i år. Det blir lite av en överraskning istället - för de har redan tjatat i en vecka nu om att vi borde skaffa julgran så vi inte blir utan. Det har liksom aldrig hänt att vi blivit utan julgran så jag vet inte riktigt varför de är så oroliga för det.

Lite belysning har jag också lyckats få upp utomhus. Det brukar jag sätta upp senast i november annars, men har liksom prioriterat bort det under hösten.

Det ser ut att kunna bli en hel vecka utan träning nu för imorgon är det poolspel för yngsta grabben hela dagen. :-(

Ska se om jag kan stanna hemma imorgon - fortsätta vara lite frånvarande far och ge mig själv den tid jag behöver för min träning. Får bli lite förhandling om detta under kvällen med hustru och son. I så fall blir det långpass imorgon, något jag känner att kroppen verkligen behöver.

Certifierad

Så, nu är kursen avklarad och jag fixade min certifiering som verksamhetsarkitekt. Det är lite störande att jag bommade maxpoäng på provet med en halv poäng. Men vad gör det, jag var ju bara inställd på att försöka klara mig?! :-)

Igår blev det att åka direkt från Sigtuna till Västerås för att gå på julbord med arbetskamraterna. Några eftersläckare på krogen och sedan upp i morse för att se på luciatåg. Yngsta grabben går i trean och på hans skola är det alltid treorna som håller i luciafirandet. Riktigt fint och stämningsfullt, dem var riktigt duktiga. 

Skönt att äntligen lägga denna kurs åt sidan och få tillbaka lite av sin fritid. Någon fritid blev det inte tal om i Sigtuna denna gång heller, så även om jag hade packat träningskläder så blev det helt enkelt inte tid till någon träning.

Början på slutet

Nu är det dags för sista kurstillfället och kanske kan jag äntligen få lägga detta bakom mig. De (förhoppningsvis) två sista dagarna går av stapeln nu tis-ons. Redan imorgon kväll lär jag få veta om jag klarat av min certifiering.

Jag vill gärna intala mig att det är lugnt och att alla som varit med på kurstillfällena klarar sig, men man vet ju aldrig. Det har varit en hel del litteratur att läsa på fritiden och jag har inte riktigt hunnit med det. Egna hemuppgiften och grupparbetena är i alla fall godkända.

Spenderade i princip hela helgen med näsan i böckerna och även idag har jag satt av nästan hela dagen för studier. Var in på kontoret vid lunch två timmar för lite möten bara.

Denna vecka blir det kanske lite mindre träning igen. Förra veckan bjöd ändå på totalt fyra träningstillfällen. Det enda jag saknar är ett långpass som borde ha sprungits  under helgen. Som jag förstått var det ju startvecka för träningsprogrammen inför Stockholm Marathon. :-)

Mitt enkla träningsmål inför Stockholm Marathon är 3.30. Tror att jag ska kunna prestera ett marathon i strax under 5-tempo. Årets premiär gick på 3.53.18 och då startade jag ju i startleden längst bak med begränsade möjligheter till att hålla något högre tempo initialt. Dessutom kämpade jag ju med mina hälseneproblem under hela våren och kunde inte träna som planerat.

Med hälsan i behåll och bra förutsättningar för träning så tror jag inte att 3.30 ska vara ett helt omöjligt mål, det är något jag i alla fall ska ha som mål under träning. :-)

Men nu ska jag först sopa undan denna kurs som tagit mycket tid och energi under hösten. Min kollega, som blev iväg kallad på internuppdrag i Zürich strax efter att jag börjat min nya tjänst, har nu kommit tillbaka och det känns verkligen som om arbetstillvaron börjar normaliseras. Förra veckans två lunchlöpningar tyder kanske på det också.

HCHF

Jag skrev ju inlägg tidigare om kost och jag lovade i en kommentar att komma tillbaka till diskussionen om att att äta en kost där man ökar andelen fett procentuellt och minskar på kolhydraterna.

Men det blir faktiskt inte nu. Nej, jag tänkte istället skriva om att jag kan äta rejält med kolhydrater också, samt mycket fett - High Carb High Fat.  :-)

Ikväll när jag kom hem så hittade jag nämligen en laddning med blodpalt i kylen. Min far är hemma om dagarna och renoverar lite, jag hinner inte riktigt med. Han är född i Norrland, i Malå trakten. Det ligger i inlandet ungefär i höjd med Skellefteå. Men han är inte bara norrlänning utan har också en del sameblod i ådrorna och det har jag också någonstans kan kanske tänka sig.

Alldeles oavsett så har jag en förkärlek till blodpalt. Det är en av två saker matmässigt som jag minns från min farmor. Den andra maträtten är våfflor med hjortronsylt och grädde.

Blodpalten ska förstås ätas tillsammans med knaperstekt fläsk samt rikligt med smör och lingonsylt ... om jag får bestämma, och det gjorde jag ikväll. Både palten och våfflorna blir ju väldigt mycket kolhydrater och fett så någon hysterisk lchf fanatiker är jag då inte.

Valde att ställa mig en stund på crosstrainern innan jag inledde vägen mot paltkoma. Det blev lite mjölksyraträning och jag lyckade pressa upp pulsen över 180 där på crosstrainer. Tycker annars att jag brukar ligga med ganska låg puls vid träning på crosstrainern.

Känner hur jag är på väg in i den där koman nu... bäst att springa genom duschen innan jag kraschar alldeles här i soffan. :-)

Fostrande

Idag har jag haft en fantastisk arbetsdag. Det är nog den första sedan efter sommaren då jag började nya jobbet som jag inte haft möten mest hela dagen.

Kastade in ett kort planeringsmöte på morgonen bara, men sedan har jag haft hela dagen till eget arbete!  :-)

Eftersom det såg så bra ut i min kalender så passade jag på att packa träningsväskan redan igår. Det var med viss tveksamhet jag tog med den till jobbet i morse. Men har man liksom bestämt sig i förväg ... det bar iväg på en lunchlöpning i snöovädret!

Motvind och renblåst
(ser bättre ut än det kändes)

Det var ingen trängsel på strandpromenaden längs Mälaren idag. Kändes som om det gick oändligt långsamt när jag sprang idag och bitvis fick jag forcera snöhögar och slira på isfläckar. Ändå visade det sig att jag lyckades hålla 5-tempo under mina 6 km. :-)

Hej bloggen!

Det har gått en tid sedan sist och vi har inte hörts av så mycket. Den där senaste laddningen måste ha varit rejäl för det verkar som om jag inte behövt blogga eller springa alls sedan dess. :-)

Veckan som gick for som vanligt fram i rask takt. Det var en kursvecka så de tre arbetsdagarna mån-ons bara försvann och sedan två dagar i Sigtuna. Träningskläderna var med, men det fanns ingen tid. Grupparbete efter kursen och då blev det bara 30 minuter egen tid innan middagen. Lite tajt för att hinna byta om, träna, eftersvettas, duscha och klä sig.  :(

Men lördagen bjöd i alla fall på en ganska fin dag och en milrunda utan större ambitioner. Söndagen var min alldeles egen. Kan inte riktigt minnas senast jag hade en alldeles egen dag att bara göra som jag själv vill. Det var ingen inplanerad egentid utan blev bara så. Äldsta grabben for till Stockholm med bandylaget och hustrun på poolspel med yngsta sonen. Därför hade jag inga direkta planer, lugn morgon och lite hushållssysslor som att plocka ur diskmaskin, hänga tvätt, ladda tvättmaskin, kasta ut sängkläder på vädring osv.

Löpning var inte vad som dök upp i mitt huvud. Det som dök upp i mitt huvud var shopping, så jag for iväg och kollade på lite skor, skjortor och jeans. Rätt skönt att bara strosa runt och kika och handla lite ohämmat - finns ett visst behov då jag aldrig hinner springa i affärer. Käkade lunch på en thairestaurang på stan, inhandlade lite mer plagg och sedan åkte jag hem och för lite adventsfika och lugn söndagskväll.

Så varken löpning eller inhandling av träningskläder. Är det någon sorts inre träningsrevolt som pågår i min kropp just nu?

Tvingade mig i alla fall att köra 20 minuter på crosstrainer ikväll och avslutade med lite excentrisk tåhäv. Har känt av hälsenorna lite senaste tiden så det känns som om det är dags att hänga på den där ryggsäcken med vattendunkar och stå på tå för sina hälsenors skull.